tisdag 11 juli 2017

Jag ska fira livet. Med tusentals andra.

Jag blir alltid rörd. Av "Allsång på Skansen".
Det kan ju tyckas vara töntigt. Fast inte för mig.
Jag funderar varje tisdagskväll på varför.
Och kommer alltid fram till samma resultat.
Det är snällt. Det är glädje. Det är gemenskap.
Alla möjliga artister och allsånger. Somrigt så det förslår.
Musiken föser ihop alla möjliga olika.
Där alla möjliga olika inte har ett dugg gemensamt.
Till vardags. Men på allsången tar vi grannen i armkrok.
Och sjunger för full hals. Med eller utan smickrande sångröst.
Kameran sveper över en leende och vinkande skara.
Tanter, farbröder, hårdrockare, ungdomar, kändisar, popsnören,
dansbandsfantaster, medelålders. Över Stockholms vackra vyer.
Då blir jag rörd. För det är snällt. Och snällt behöver vi.
På min födelsedag ska jag dit. Och känna snällt.
Det tycker jag är den bästa presenten.

En del människor bär tungt. Varje dag.
Som att de går med en svulstig ryggsäck. 
Som är fylld av bitterhet. Ondska. Avund. Hat.
Helst ska alla andra packas ned i den där säcken.
Att se glädje. Lycka. Förnöjsamhet. Framgång.
Hos andra. Det är det värsta som kan ske.
Till slut är den där ryggsäcken så tung.
Så att de inte kommer någonstans.
Så förblir de sittande. Ensamma. 

Inställsamhet är obehagligt. Det är som att det inte är på riktigt.
En låtsasmask som kopplas på. När det behövs.
En ganska osmaklig mask. Som inte gör att man blir vackrare.
Jag har själv varit inställsam. En gång i tiden.
För att bli godkänd. Fick smörja rejält. Usch.
Jag mådde pest. De måste ha förstått. Att jag inte var jag.
Annars var de kocko i kolan. Vilket jag gissar att de var.
För det gick ganska bra.
Men nu är jag äldre. Och med ålderdom följer visdom.
Så är jag duktig på att genomskåda. 
Förmodligen tack vare mina egna misstag. Eller vad jag nu ska kalla det. 
Och tack vare mitt intresse. Smygstudering av homo sapiens.
Väldigt skoj. Och smärtsamt däremellan. 
Vi är en märklig art. Kan inte tycka på någe annat vis.
Tellus blöder. På grund av oss. Jag sörjer.

Därför måste jag till Skansen. På min födelsedag.
Och glömma för en stund. Och fira livet.
Tillsammans med tusentals glädjespridare.

Inga kommentarer: