Lev nu, om du förmår. Kent drog, vi andra är kvar.

Idag förstår jag varför jag har gjort som jag har gjort.
Jag försöker sitta här lite lågmäld, lagom och svenskt mellanmjölkig,
En försöker, men det går si sådär.
Tidigare upplevelser kan landa långsamt, och få sina syftes verkan långt senare.
Fem år senare. Eller tretton år. Kanske tjugo, t o m.
”Jaha. NU fattar jag grejen... var det därför?!”
Skönt. Aha-upplevelse.
Inget är förgäves. Det var någon mening, ändå. Det var värt det. Att kämpa på.
Jag ser. Jag förstår. Aha-upplevelserna är nästan läbbiga.
Kanske för att jag bestämde mig för att vända kapitel. Efter ett rejält break down.
Kapitel ett är avklarat nu, vid 46 års ålder.
Det kan krävas en nattsvart djupdykning, för att få ett uns hopp om motsatsen. För värre kan det ju inte bli. Det finns bara bättre. Eller välja att dra nattmössan över ögena, for ever liksom.
Det är ett så sorgligt alternativ.
Jag önskar så, att jag kunde säga till dem som väljer att avsluta sina liv på egen hand:
Vänta. Stopp. Tänk nu. Känn nu. Lyssna nu. Tänk en stund till. Känn in en stund till. Bara ett litet uns. Som kanske kan få dig att tänka om. Om du bara hade orkat att tänka en minut till...
Vi behöver dig.
Du kommer inte tillbaka, om du gör det här. Känn efter riktigt ordentligt. Stanna kvar. Du har ett syfte. Du är viktig. Klura igenom det där en gång till, och snacka med mig medan du klurar.
Är det där det enda alternativet? Berätta för oss, så vi förstår och kan hjälpa.
Ibland kan vi inte hjälpa. Så är det bara.
Se mig.
Se dig.
Vi måste få vara synliga. Annars finns vi inte, liksom.
Kent, min kära och älskade barndomsvän som lämnade oss alldeles för tidigt, hade ett vackert och väldigt realistiskt livsmotto; lev nu! Som han levde...
Och den här sången jag postar, var hans. Glömmer aldrig hans uppmuntran och stolthet.
”Jenny för faan, du är ju så jävla tung! Jag är stolt över dig!”
Kent, din låt. I ❤️ U
Kent gjorde ingenting för att dö. Det bara blev så.

https://soundcloud.com/jenny-christoffersson/feel-me