Sorg.

Ack ja.

Att be om ursäkt för det man pysslar med.

Trams, rent ut.

Jag vet inte hur många gånger jag har bett om ursäkt.

Typ.

"Ja men jag önskar att jag jobbade med något annat.

Och att musiken fick bli en hobby."

För att det ska låta bra.

För att liksom förminska mig själv. Jävla joll.

Jag ljuger ju. För det där menar jag inte.

Jag har ju ett jättetrevligt yrke. Som jag passar för.

Där jag känner mig hemma. 

Jag älskar variation. Nya människomöten. Nya lokaler.

Olika. Konstant. Så vill jag ha det. 

Fick jag, skulle jag ha en lya i varje land. 

246 st blir det då, tror jag.

Det kan samtidigt kännas sorgset.

Att veta att det är just i stunden.

Människor, lokaler, upplevelser som bara sker en gång.

Människor jag kanske aldrig träffar igen.

Atmosfärer jag aldrig får återuppleva.

Fast de där upplevelserna finns med mig.

Alltid. Fina örhängen. Som jag plockar fram,

Ur smyckesskrinet. Putsar en del örhängen.

Några får förbli oputsade. 

Att bara få vara jag. Utan att bli förminskad.

Trots alla mallar. "Passa dig för i helvitte!! Gå inte utanför!!!"

På hur vi ska vara.

Det är alla människors rättighet. Att få vara jag.

Vad vi än väljer.

Viktigt, det där. Att bara få vara. 

Utan att behöva tänka på att passa in.

Alla passar ju in, faktiskt. 

Mallar kryllar det av. Samhällsstruktursmallar. 

Gör si, gör så. Lev si, lev så. 

Böcker. Självhjälpsböcker. Livsstilsböcker. 

Dieter. Träningsformer. Inredningsmagasin.

Politiker. Bestämmelser. Tallriksmodellen.

Nä ta mej faan, det där är inte min älgstek. 

Jag måst lära mig själv. Att känna efter.

Vad jag behöver. Vad jag gillar. Helt själv. Från liksom kärnan.

Vart tar vi vägen? 

Våra egentänkade och självkännande sinnen, tänker jag?

Mänskligheten idag är skrämmande. Kanske inte majoriteten.

Men minoriteten har utrymmet. 

Vi hatar så mycket. Det är sällan jag ser något positivt.

Vi blir ju så påverkade.

Så märker jag... Dagligen har jag fina upplevelser.

Stora som små.

Jag blir glad av gamla tanten. Tanten i grannhuset.

När hon väl orkar sig ut.

96 paranta år fyllda. Oftast ska hon gå till Apoteket.

För att hämta lugnande. Krum över rullatorn. 

En mycket snygg dam. Och ledsen.

Hon pratar gärna länge. Det är så fint att höra hennes historia.

Jag är en oerfaren skitunge, jämförelsevis. 

Jösses om jag finge få leva så länge.

Jag blir glad av Åsa af Hjärtewärme von Jinderskan. 

När vi sitter isolerade i hälsingebushen. 

Sjunger hennes fantastiska låtar skitfurt. Så falskt vi kan.

Och vi tänker att det vore skoj att göra en konsert. Så där skitfurt.

Men det gör vi ju inte. Men vi tänkte, i alla fall.

Grabbarna i bandet. Jädra pellejönsar.

Som hänger på mina projekt. 

Och som de driver med varandra...

Jag skulle kunna skriva en bok.

"Så här jollas det i ett band. Pellejönseri af rang!

Ful i mun ä'lom oxå."

Ljuvt. En blir ju så glad av de dära. 

Jag bli så hjärtlig glad. Av mina gamla vänner.

De som skiter i om jag blir rockstjärna. 

Jag skiter i vad de nu håller på med.

Jag tror att vi har lite halvdålig koll på varandras karriärer.

Men vi vet jädrigt mycket annat om varandra. Sådant som bara vi vet.

Samma lika. Helt ljuvt med den vänskapen.

Vi bara gillar varandra. Rätt upp och ned.

För vi skrattar tillsammans.

Vi resonerar. Vi gråter. Vi kommer fram till saker,

Vi tycker olika. Vi tycker lika. Och vi gillar varandra.

Ändå. 

Och vi träffas nästan aldrig. Bara ibland.

Det är många som har dragit vidare. Alldeles för många.

Inom en alldeles för kort tidsram. Egoistiskt tänk av mig.

Men jag hann inte med.

Människor jag kände starkt för. De hade inflytande över mig.

Kloka förebilder. Fina människor i just mitt liv.

För mig är tre år ett bäbisavsnitt i livet.

Jag har påtagligt märkt förändringen.

Min förändring. Hur jag blir påverkad.

Livet blev förändrat. Liksom pö om pö.

De har satt avtryck. De där som drog vidare.

Och så klart tänker jag extra på de kloka orden.

Som de sade. Som jag uppfattade som kloka.

Orden jag tog till mig.

Jag är ärligen skitarg. Varje dag. 

På människorna som går kvar här på jorden,

Det gäller att lägga avund och missunnsamhet åt sidan.

Det gäller att se sin egen kapacitet.

Värdera sig själv och sina egenskaper högt.

Vad man kan göra själv, för att skapa ett drägligt liv.

Gör man sig själv lycklig, blir det fina ringar på vattnet.