lördag 23 mars 2013

Ett tråkigt inlägg.

Jag undrar om empati är något som har minskat hos människorna. Jag är övertygad om att det är så. Och det är människornas fel. Ingen annans.

Den här förmågan att känna. När du sårar. Gör illa.
Hör nu om en man i 25-års ålder som kört skoter över en räv. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka.

Ett gäng grabbar som våldtar en tjej. Totalt hjälplös tjej. Vad rör sig i grabbarnas huvuden? Hur blev det så här? Inga fler kommentarer där.
Var snäll mot djuren och människorna.

Hör om ambulanspersonal som skiter i en desperat flykting. Flyktingen som hoppade från ett fönster 6 meter upp i luften. Han har fått avslag. Är garanterat livrädd och olycklig. Det finns en orsak till att han har flytt från sitt hemland.

Ser elakheter på facebook. Dagligen. Dels sexistisk skit. Det där med att Sverige har kommit långt gällande jämställdheten. Håller inte med. Empati. KÄNN efter. Känns det bra tror ni? Att se en "rolig" bild, om hur du ska väcka din flickvän? Genom att stoppa in stordasen med en väldigt kraft, när hon sover? Våldtäkt? Är det fint och medmänskligt? Nej. Inte ett jävla dugg. Bara totalt respektlöst.
Sådant där postar fäder. Sönerna och sönernas kompisar gillar bilden. "He he he" kan en kommentar lyda. Trust me, jag har sett det och jag har fler exempel. Tyvärr.

Tjejer som skriver. OM varandra. Elakt. Lite så där underförstått. Men hon fattar att hon ska känna sig träffad. Är det snällt? Nej, det är mobbing. Har aldrig träffat så många osäkra fjortisar, som nu. Och fler blir de.
Var i hela friden är föräldrarna? Finns det ingen som helst kontroll?
I och för sig, jag vet en mamma som uppför sig likadant. Då är det ju svårt.

Känns som att detta är det "nya". Så här är människans utveckling. Många skyller på tekniken. Vi kommunicerar via skärmar. Små och stora. Ser inga reaktioner. Är det en bra utveckling? Jag tycker det är inveckling.
Dataspel där man vinner om man mördar tillräckligt många. TV-underhållningen. En drös duckon som super, ligger, är sviniga mot varandra. Den som är vidrigast vinner pengar. Vill vi ha denna utveckling? Jag förstår inte det.

Empati med lärarna. Som sliter djävul. För eleverna. Hade inte elever ett liv innan skolan? Märkligt.

Jag hoppas att det tar stopp. Att någon av generationerna gör om. Får nog.
Jag minns att jag blev skitsur vid milleniumskiftet. Hade tyckt det varit bra med ett fett strömavbrott över hela jorden. Förutom på sjukhusen, kanske.

För några år sedan ville jag hämnas. På en elak människa. Som inte har tillfört mig ett uns gott. Bara tvärt om. Kunde inte undgå denna människa pga omständigheter. Jag fick oförtjänt mycket skit.
Tänkte om... Den där människan har ju problem. Måste vara oerhört jobbigt att vara så elak. Jobbigt att vara så fast i fantasin. Om hur jag lever. Upptagen av mig.
Kommer att coolavippa urbitter. Då bad jag till Gud. "Snälla Gud, förlåt henne för att hon är så dum!" Upprepade detta flera gånger om dagen. I flera månader. Nu är hon borta. JAG förlåter, t o m. Känns otroligt skönt. För det måste finnas orsaker till beteenden. Kanske haft en pissig barndom. Eller är psykiskt sjuk. Kanske missbrukare av något slag. Eller är bara olycklig och missnöjd. Det måste vara bedrövligt jobbigt. Då är det skönt att kasta sin bitterhet på lyckliga människor.
Jag får fortfarande oförtjänt mycket skit. Men det bryr jag mig inte om.

...dessutom VET jag att det kryllar av gott ute i världen. Halleluja.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja du Jenny, håller med. Vi måste hjälpas åt att få samhället på rätt köl, vi måste hjälpas åt med våra ungdomar. Tyvärr finns det på vissa håll konstiga åsikter om hur detta ska göras. På vissa skolor kör man "Farsta-modellen", en mobbingplan där man utesluter föräldrar så långt det går, vilket gör att våra ungar får en fri arena i skolan att bete sig illa utan att föräldrarna kan vara med o påverka. Spräng såna jävla modeller i luften. Vi måste hjälpas åt!!

Jenny är jag sa...

Åh fy vilken bedrövlig modell!
Jag tror stenhårt på kärlek, vård och omtanke. Från början. Ta mig sjutton redan i pungen :)

Anonym sa...

Har själv nyligen varit utsatt för "mobbing " på fejan. Det är inte kul.Personen i fråga har ett otroligt behov att få självbekräftelse. Hon förstår inte heller hur många hennes påståenden når ut till genom facebook. Vart tar världen vägen. Håller fullständigt med dig. Jag är uppfostrad att vara ärlig och vara mig själv, men det kanske bara är en utopi i dessa dagar.