Är jag för gammal? Nä. De andra är för unga.

Marcus Birro. Jag håller med.

Allt handlar om yta. Kan ni påstå något annat? 

Hm… Kan verkligen JAG- 40 år, 160 cm kort, naturligt rynkig, ofärgade ögonbryn, ingen hårförlängning- spela in en skiva? Har jag någon chans över huvudtaget? Trots att jag är musiker. Och har varit i hela mitt liv. 

De där fnissen jag möts av. Skepsisen. Inte av alla. Men av väldigt många. Som att det är kört. För jag är för gammal. Eller för osnygg, kanske. Som att det skulle vara det viktigaste. Finns bara EN grupp som är totalt oskeptisk. Det är den unga generationen. Ja, och mina medmusiker i bandet. Och producenten. Och syrran. Och syskonbarnen.

Det sårade faktiskt. Inte nu. Alls. För jag förstår. Vi lever så. Våra hjärnor har sakta och säkert programmerats om. Till andra värderingar. Ytan är nummer ett. Pengar är nummer två. Eller tvärt om. Vad kommer på tredje plats? Inte är det kvalitet. Den egenskapen kommer ganska långt ned. Attityd, hamnar nog trea. 

Jag såg Mästerkocksprogrammet igår. Reagerade på attityder. Den yngsta var otrevligast. Den äldsta var klart trevligast. Den yngsta kallade sin kockgranne för "bitch". Hela uppenbarelsen var hotfull. Det tycker jag är trist. Där går the master chefs runt och håller masken. För att göra de tävlande så osäkra som möjligt. Lite elakheter är bra. Innan de får beskedet "DU HAR GÅTT VIDARE!" Jo jo. Det blir ingen bra tv annars. Jag förstår. Tänk om "Fem myror…" har skapats idag. "Men EVA din djävla bitch! Fattar du inte bokstaven Å?!" Överdrivet? Kanske. 

Finns en plats för oss också. För Sahlberg & mig.
Fast vi inte är 16 år.

Jag har alltid gillat kvalitet. Framför kvantitet. Det gäller mycket. 

Önskar jag fick strukturera om. 

Kulturskolan, t ex. Klart det ser bra ut. Vi har många elever. Men de får inte mycket tid var. 

20 min. Givetvis ser statistiken bra ut. Jag vill halvera. Och ge hälften dubbelt så mycket tid. Då skulle jag ha möjligheter. Att ta tag i problem. Att justera. Att skapa utveckling. Snabbare. Lära ut mycket mer. Är hundra på att eleverna skulle lägga ned mer tid. Det skulle jag också göra. Skulle bli högre kvalitet. Roligare, så klart. Skulle jag ha en privat pianoskola? Singer/songwriterskola? Då skulle de få minst en timme var. Börja med en kvarts prat. Inklusive fruktstund. För att höra hur de tänker. För att komma närmare. Vad rör sig i ditt musikaliska huvud? I din musikaliska själ? Vem är du? Vad har du för ambitioner? Hur vill du jobba med musiken? Och vi skulle plöja igenom ALLA genrer. För vi gillar olika. Och bör kunna olika. 

Ja, vem vet. 

Nu ska jag, min överdimensionerade sate, fortsätta jobba. Jo, finns någon som tycker att jag skriver överdimensionerat. Nå väl. Då är hela jag sådan. Min hjärna kan inte tilltala alla.

Alla kan inte gilla mig. Lika lite som jag kan gilla alla andra. Så är det givetvis med musik också. 

Men jag tycker fortfarande att kvalitet är viktigare än snygga ögonbryn. 

… och JA! Jag tror stenhårt på att livet fortsätter efter 40. Och att det finns stora möjligheter. Att förverkliga sina drömmar. Eller bara göra det man vill.