Knölar i denna stund ned 2013 i en gul box med gråa snören.

Så kommer då ett nytt år. Vi har förhoppningar. Om bättre. Det är fint. En symbol för pånyttfödelse.
2012 var inte ett bra år. För mig. Då slutade jag med det mesta. En totalomvändning. Klart det var jobbigt. Förvirrande år. Satt på nyårsafton hos pappa. Summerade skitåret. Under ett bingolottospel. Vi hade urmysigt ändå. För vi kom fram till att vi hade i alla fall varandra. Och vi skrattade mycket.
"2013 blir kanonår!" sade många. Lustigt. De flesta i min närhet har separerat. Haft dålig ekonomi. Struligt med jobb. Depressioner. Dock, sakta men säkert har de rest sig. Har fortfarande jobbigt. Men går i rätt riktning. Så 2014 kan inte bli sämre än 2013.
Jag lovade att 2013 skulle bli bättre. Det har hänt mycket. Ett utvecklande år. På det personliga planet. Skittufft. Avslut med demoner. Avslut med människor som stod nära. Nya fina relationer. Nya krusidulliga relationer. Nygamla relationer. Det är inte bara jag som gör val. Andra gör det också. Familjesjukdomar. Brutalförändringar. Miljöombyten. Flera stycken. Tänkarmössan har varit på oftare än någonsin. "Gör jag rätt?"
Det där med att göra rätt. Om jag inte provar vet jag inte. Enkelt. Som kan få konsekvenser. Bra och dåliga. Då gäller det att inte sluta sig. Hamna i bubblan. Det är bara att ta med sig. För vidare utveckling. Leva i nuet var ett mål. Gick så bra så det nästan var otäckt. 2013 lovade jag att genomföra mitt stora projekt. Väldigt omtumlande med alla omständigheter. Val jag var tvungen att ta. Annars hade det inte gått. Det är jag obeskrivligt nöjd med. Fast det har varit tufft det med. Jag kommer att fortsätta med mina val.
"Det var inte så här jag hade tänkt att det skulle bli…" Nej. En människa kan bestämma. Hur det ska bli. Men serrö, det är fler människor inblandade. Det går inte att ha totalkontroll. På hur andra känner och gör. Det är ganska övermodigt. Att bestämma att man ska ha på ett sätt. Föreställa sig bilden av att andra är på exakt samma plan.
Om inte allt det dumma hade hänt… ja. Då hade jag inte varit här idag. Jag tar med mig. Bugar och tackar för den öppna dörren. Som gör mig modigare och modigare för var dag.
Mitt nyårslöfte. Djävla nyårslöften, tänker många… Men jag ser det som en nystart. Det är bra för mig. 1 januari. Jag ska vara snällare mot mig själv. Jobbar på det hela tiden. Det betyder att jag ska möta min vilja. Inte göra saker som gör mig illa. Som jag mår dåligt av. Fortsätta bryta en del mönster. Det kan göra ont. Men någonstans vet vi vad vi mår bättre av. Om vi vågar känna efter. Det är inte så jobbigt.
Materialism är inte min grej. För jag har upptäckt att jag inte blir bättre. Det tog många år att upptäcka. Visst är det fint. Glamour. Jag hoppar gärna i ett gnistrigt fodral. Slänger på mig mitt dyraste smycke. Men det är fint för stunden. Jag skulle inte säga nej till en herrgård. Eller en Lexus. Men det får inte vara det materiella som styr mig. Som skapar den jag är. Sådant skit har jag sett för mycket av. Jag hoppas på att bli miljardär. Så klart. Men det viktiga är ändå relationer. Hur vi bemöter varandra.
Jag känner några barn. Som får saker. Dyra saker. Som får hot. Om de inte gör si och så. Då dras det in. På saker. Barn som är nervösa. För att det hotas med sjukhusbesök och självmord. Om barnen vågar opponera sig. Men de vill inte ha. Egentligen. Men klart som fan de tar emot sakerna. De enda "ömhetsbevisen". De vill bara få omtanke. Lugn och ro. Kramar. Samtal. En kopp varm choklad. Uppmuntran. Hjälp med läxläsning. De barnen far väldigt illa. Det syns. De har sorg i ögonen. Men det finns goda människor runt dem. Som inte är deras föräldrar. Som ser. De vill jag tacka. Och önska dem ett extraordinärt gott nytt år. Att de kan med glädje gå in i 2014 och känns sig nöjda. För att de är fina medmänniskor.

Vi går bredvid varandra och ska samsas.
Tolerans kan vi får mer av under 2014. 

Jo, jag känner alltid hopp. Och tackar många fina människor. Som jag har fått som vänner under 2013. Roligt, nästan varenda kotte håller på med musik. Med några få undantag. Men det pratas nästan aldrig om musik. Vi löser relationsproblem. Ger varandra uppmuntran. Pratar barn. Kaffebönor. För vi har andra kvaliteter. Än att bara vara musiker.
2014 blir bra! Som en påse full med olika sorters nötter. Får välja det eftersom jag inte äter karameller. Valnötter-tänkarmössan. En och annan bittermandel. Men sötmandlarna dominerar förhoppningsvis. Macadamianötter... Dyra, fina, lena och mjuka. Som man unnar sig bara ibland. Och alla de andra vardagliga nötterna. Som inte väcker någon särskild uppståndelse.
Jag har huvudrollen 2014. Precis som ni alla andra har. Världens största dokusåpa. Som kan bli mycket snällare.

Nu ska jag leta något fint att ha på mig. Ska spela. Och det är alltid lika mysigt. Har definitivt inte bara med musiken att göra. Nä, det har mest med människorna att göra.
Jag hoppas ni får mycket kraft, glädje, mod och humor kommande år. Gott nytt år!