Det blev inte som jag hade tänkt mig. No shit, Sherlock?

Jag läser igenom min blogg. Den som jag har i terapisyfte. Som en papperskorg, faktiskt. Precis som med skivan. Min musikaliska papperskorg. Hjärnan behöver tömmas. Det ska in nytt där. Jag är så illa tvungen. Alltså att tömma. Dock, dammet ligger kvar i hörnen. Till dödsdagen, skulle jag tro.

Måndag 21 juli. Mitt senaste inlägg. Det har hänt mycket.
"Jenny, de du har upplevt på ett halvår... de ska man uppleva på TIE år!"
sade min fina vän. Prod-Jonte.
Ja. Fy i helvitte. Har aldrig upplevt så mycket död. Sex personligheter. Sex ljuva liv. Sex månader. Kort tid. Jag sörjer. Men kan skriva och prata om den. Döden. Eftersom den finns. Precis som jag gärna pratar om livet. Fast livet är urpissigt ibland. Livet finns ju lika mycket. Det är bara att grabba tag. I sitt eget liv. Och låta sorgen gå parallellt. Tillåta sig sorgen. Det är viktigt. Att förstå förändringar. Förändringar som kommer med sorgen. Tomhet. Nystart. Relationsförändringar. Eftertanke. Lärdom. Hopp. Nuet.
Här sitter jag. Med lunginflammation. Trasiga stämband. I nuet. Fast med en extraordinär lungkapacitet. 22 år sedan min läkare såg någe dylikt. I positiv bemärkelse. Geson Gura, Herman Hårfagre och Prod-Jonte spyr på mig snart. Min glädje finner inga gränser. Jag som trodde jag var riktigt dödssjuk. Så klart.
Som när jag hinner sortera före syrran Ita.  De alldeles för få svarta vinigummen. Sann lycka. Ita är en vinigummimästerfuskare. Jag blir så lycklig! Alltså en gång av tjugotre. Samma känsla nu.


Jag träffade A-K. På ett dop. Vi har inte pratat på säkert ett år. Mycket märkligt. Fast ni vet ju. En del människor bär man i hjärtat. Med en mycket speciell omsorg. Och det kan gå år. Ibland kan det gå 24 timmar. Uppdateringar var dag. Betydelsen för varandra är i alla fall lika stor. Fast där fick jag mig en törn. A-K har nästan för stort hjärta. Hon hade varit sjuk. Väldigt sjuk. Jag visste ingenting. Jag hade försummat henne. Den vackra lilla fina varelsen. Som är en unik skapelse. Visst, det är vi alla. Men där var Gud på ett jädra gott humör. När han/hon skapade A-K. Gud hade garanterat skapat kärlek i samma ögonblick. Det finaste jag vet.
(Tror jag på Gud? Det tror jag kanske att jag tror.)
"Men du har ju haft det så jobbigt själv! Åååh, alla har vi ju vårt, och du har väl haft nog med din pappa! Jag VET att du har haft det tufft!" Så grinade vi. Det kändes liksom som kärlek. Så där varmt. Måtte hon få det lyckligaste livet på jorden.
Där stod hon. Vacker som en morgongåva. Med sin man och med sin son. "Känner du igen Jenny? Vi brukar ju prata om henne!" Jag nästan skämdes.
Men så tänkte jag... Det finns godhet personifierad. De är få. Men de finns. Jag har en nära. A-K åker rätt ned i guldskrinet. Fast det gjorde hon redan typ 1981. När jag fick mikrad varmchoklad. I deras härliga bondkök. Exotiskt så det förslog. Morsan blev skitlack på mig. Jag vägrade äta rester. Efter att jag träffade mikron. Värma upp i ugnen? I en kastrull? Men hallå...
Har man upplevt rymdhögteknologiska laserstrålar med infrarödrymdisk värmestråletouch, eller?? FUCK spisen, mama!

Jag tänkte lägga av med min passion. Musiken. Men det gick inte. Hade i alla fall ambitionen. Det kan vara bra ibland. Att bryta när det tryter. Det kan räcka med en dag. Vips! Så kommer det tillbaka. Bara för att jag tog ett beslut. Ett beslut som kom i en svacka. Fast jag trodde jag var stark och övertygad.
"Där ser man!" tänkte jag.
"Det blev ju inte som jag hade tänkt mig.." Det blir det nästan aldrig. Vilket är helt underbart. Skulle det bli som jag hade tänkt mig? Genom åren? Men herre min ge... Då hade jag dött när jag var sexton. En martyrdöd.

Det är tungt att vara ensam
fast man inte är det.

Jag saknar min fina vän, Pappa Kungen. Det gör jag varje dag. Han hade förstått många saker. Den där förståelsen man bara får av en förälder. Jag babblar på med honom. I min hjärna. Memorerar och repeterar hans tok. Det ska gå i arv.

"...och Jesus sade till sina lärjungar:
-Äten bröd och dricken vin!
....men DU Johannes, som har dåliga tänder, kan ta en limpsmörgås!"