Jag dömer dig till pellejöns! Just live with it.

Det är svårt med människor. Har du en gång haft ett mönster, får du din stämpel. 

Jag blir glad. Speciellt när jag ser människor som vågar. Vågar skapa nytt. Eftersom de är chanslösa. Dömda. "Ja han komme' lå aaaaldrig att träffa nån! Dä är ju kört dä!" Jo visst, på den platsen. Små barn växer liksom upp med att den och den är si och så. Är man pellejöns, ska man förbli det. Är man chanslös hos brudar, förblir det så. Har man gjort ett misstag, förväntas man göra det igen.

Men TJI fick ni! Han drog. Träffade en kvinna. Fick en bunt med barn. Gifte sig. Vid 46 års ålder. Och fick lyckan han förtjänade. För det fanns ju ingen som ville ha honom. Han var ju en klämmig tönt. 

Jag såg honom härom dagen. Han såg annorlunda ut. Mer levande vill jag påstå. 

Nä, alla är inte elaka. Men det skapas ofta en mentalitet. Som kan vara mindre god. Människan måste få blomma. Och då måste människan flytta på sig ibland. För jag tror kampen blir för jobbig för att stanna kvar. I alla fall för väldigt många. Eftersom de fördömande inte låter sig omvändas så lätt. 

En del stannar kvar. Och inrättar sig i rollen. Resten av livet. Inte jag. Skulle aldrig falla mig in. Been there, done that.

Och jag ville dö till slut. Ungefär.

Jag har stämpel. Speciellt av människor som inte känner mig. 

Men som är bekant med mig. Det har ni garanterat med. Jag tycker det är riktigt fräckt. Att förvänta sig att vi går totalt oföränderliga genom livet. När är vi färdiga? Vid vilken ålder stelnar vi i våra stöpta former? 

Råvara har vi. Men det är en annan sak. Jag ser råvaran som ett möblerat rum. Det byts tapeter mellan varven. Kanske efter si så där 5-13 år. Möbler byter plats med varandra. Någon byrå göms på vinden. En ny byrå kommer på plats. Gardiner skiftas några gånger om året. Det förändras med åren.

Men golvet, taket och väggarna står stadiga. Ja, inte om du börjar slå ut dem. Men då är det nog läge att söka hjälp.

Nu ska jag lägga mig så att det blir imorgon någon gång. Längtar dit. Och jag gillar inte att sova. Måste ju vara fler på jorden än bara jag. Som är både kvälls- och morgonmänniskor. Vi får säkert något förkortad livslängd. Men vi får fler timmar i vaket tillstånd. Än de som lever något längre och sover mer. Så det jämnar säkert ut sig.

(Har gått in och kompletterat under morgonen, med denna lilla slutsvans. En kille undrade nyss varför jag är så "sur och bitter, gumman".  Gumman. Efter ett möte. Aj aj aj :-S Jag kan inte göra smileys i olika sinnesstämningar efter varje mening :p Läs min blogg lite långsammare :) Jag har bara åsikter om mänskligheten :D Och min själ är lika sann som din, gubben ;)  :-*  :) :P :/ :( :D )