Fy vad du är ful, åttaåring!

Jag kan vakna flera dagar i sträck. (Tack och lov.)

Månader, faktiskt.

Och vara skitpissed.

"Faan, jag ska döda dagen!!!"

Jag som avskyr att sova.

Det är helt ok. Tillhör livet.

I alla fall mitt liv.

Att få en fläskig dipp. 

Det är fruktansvärt jobbigt.

Det jobbigaste är känslan av att vara otillräcklig.

"Jaha... frukostjävel...Jag vill bara ha kaffe och cig."

Men jag gör min förbannade morgonyoga.

Trycker i mig mina ägg. Som helt plötsligt är så nyttiga.

Enligt rön. Jag går ju på sådant där.

Snart kräks jag på alla rön.

Tuggar ingefära så jag blir gul snart.

Äter frön så jag lika gärna kan luncha på fågelbordet.

Druttar i mig vitaminer och kan snart titulera mig fejkapotekare.

Äh. Men jag läser inga tidningar. Mer.

Orkar inte med alla livsstilsmagasin.

Jag har fullt sjå med att vara.

Så de dära rönen bläddrar jag förbi.

I fejjanflödet.

Lika djurplågerier och främlingsfientliga grejer.

För jag blir så på påverkad, har jag märkt.

Kan vakna ganska fosterställningsbefriad.

Är redo för dagen.

Öppnar fejjanflödet. Som jag VILL öppna. 

För jag gillar de där moderna forumen.

Vill gärna kolla vad folk har för tankar.

Nä... Det som upprör mig mest, är elakheter.

Kommentarer från vuxna människor.

Som ska vara förebilder.

Personliga påhopp.

Jag tror inte att jag behöver dra några exempel.

Ni fattar ju.

Det är bara att gå in på "Så mycket bättre" och kolla trådarna.

Tycka ska vi. Men elaka påhopp. Nä.

Jag är livrädd för att bli kändis.

Jag vet inte hur jag skulle hantera:

"Fy faan, det värsta jag har hört! Hon ser ju inte klok ut!!

Jävla pipig röst! Usch!"

Kanske för att jag lever med mina plågoandar.

Som är ytliga.

Plågoandarna handlar om det yttre.

Inte det jag presterar.

Jag gör musik.

Jag delar mitt inre. Inte mina boobies.

"Ja ja, man ska kunna ta kritik om man är offentlig!"

Ah men hallå... Ren jävla vuxenmobbing bör väl undgås? Eller?

Jag ska säga så där till din kotte, som är åtta år. 

Samma sak som du, vuxna människa, skriver

i en fejjantråd. Tjoho på den. 

Vad fan har min ögonfranstjocklek med min musik att göra?

Hur jag ser ut?

Blaj. 

Var snäll. Låt människor greja på med det de mår bra av.

Man behöver inte lägga sig i allt.

Tycka ska man, men ibland bör tyckandet stanna vid köksbordet.

Tycker jag.

Kör kafferep. Bästa grejen. Stanna där. 

Eller skaffa en blogg...