Moralkaka

Jo för fan.

Jag är kapabel till åsikter. Som alltid.

Trots att jag bär på mansförkylning.

Vilket innebär att jag är halvt död.

Imorgon ska jag till doktorn.

Nu snackar vi rassel. Typ tolv år sedan sist.

I alla fall i detta tillstånd.

Jag lagade älgbiffsgryta i afton.

Med feber och hela snörvelpaketet.

Hoppas jag snorade i grytan...

En supergod älgbiffsgryta. Kanske.

Snubben låg i soffan.

En man är en kärring. 

Särskilt den som hänger med till IKEA och får pröjsa.

Inte mer än rätt tycker jag. Då män procentuellt tjänar mer.
Fjantigt.

Eller är en jolla som får hänga upp gardinstängerna.

Född med skruvdragare.

Mucho macho.

Så jag kan gott bära en mansförkylning. 

Jävla pussys... 

(Stor ironiskylt där, i näven..)

Nä. Det är inte min drömvardag .Jag har det fint.

Vi har fördelat sysslorna bra.

Här hemma.

Snubben kirrar köket. Jag lämnar ett helvitte.

Alltid. Vardag som helg.

Övrigt kirrar jag. Som är ett hav. Vi bor stort.

Men det har vi bestämt. Alltså fördelningen. 

För det känns rättvist.

"Faaaaan! Jag VILL ha upp den här tavlan...Uäääääähhh!!"

"Ja men LUGNA dej för satan...Faaaan...."

Så har jag försökt själv. Lite granna. Att få upp tavlan.

Snubben är 1,92. Jag är 1,60. Naturligt med min frustration.

Nu är jag apsjuk. Usch.

Jag tog faktiskt en tablett. Det är väl trejdje gången på tio år.

Sovit har jag. Som en gris. Men vaknat igen.

Kroppen är i olag. Rytmik, är ett främmande ord.
Jag som är musiker.

Är jag hög? På tabletten?

Allt utom köket är ett skräckfilmshem.

(Någon som vill filma här? Varsågoda.
Tiousenåttahundra per dygn.)

Det är i alla fall en deal. Som jag och Snubben har.

Jag tycker att den är ok. För vi har bestämt det,

Sins emellan oss. Vi två, som bor ihop.

Så det finns inga lagar eller moraler i världen.

Som kan säga att vi gör fel.
Vår lag under vårt tak.

Vår deal.

Så de där kakorna vi blir smashade med i trynet, dagligen.

Livsstils- och moralkakorna.

Nä.

Jag ser, jag tar in. Absolut.

Men jag bestämmer själv.

Vilket inte betyder att jag är kuvad.

Vet ni, en del trivs i sina roller.

Vi gör, bara.
Ja men vi kan ju ta och fundera på vem som har huvudrollen.

Min Snubbe är en gentleman.
Han öppnar dörrar för mig.

Jag får alltid gå in först.

"Äh, du syns ju knappt, så jag måste ju veta att du kommer rätt..."

Han pröjsar för mig på krogen. Alltid.

Han tar fram min kappa i hallen.

"Vilken jacka ska du ha i kväll? Någon speciell som matchar övriga outfiten?""

Han lagar min fräna punkbil. Alltid. 

"Jag hämtar bilen. (Hans fina bil...) Så står jag redo när du är klar med ditt trynkladd."

Har bär alltid kassarna.

"Det är bra med jämnvikt."

Japp.

Jag älskert. 

Han får fläsklägg, köttgryta och sjötunga tillbaka.

Plus snygga lampor och kuddar.

Lite musik också.

Gu'nåde om den gossen spottar i vasken.

Vår deal, är vår deal. Ingen annans.
Så, who do you think bestämde det?
Inte var det den som har längsta håret i denna familj, i alla fall.