I dag har vi en sådan märklig mat/dryckesbild. Tallrikarna växer. Hamburgarna är gigantiska. Kebabrullarna är lika stora som en Skogaholmslimpa. Hemlagade gourmetmiddagar. Kokböcker über alles. Vi ska kunna sautera, blanchera, stycka. Skjut ditt vildsvin, odla morötterna, ta vinet från din vinkällare. Men släng gärna in en fryst matlåda i micron. Givetvis helfabrikat. Nyttiga juicer. 2,5 dl apelsinjuice av ett populärt märke innehåller 8 sockerbitar. Men juice är ju NYTTIGT! Nja, köp en apelsin istället. Och vad är det för fel på vatten? Inget alls. Smaklös neutral dryck. Kanske det som är felet, förresten. Nu är jag en sådan som kan stå timmar vid spisen. Intresserad och tvungen. Men jag har inga barn. Och jag jobbar inte 8-5. Prisar Gud varje dag, för lönekuvertet. Nä, jag är ingen rich bitch. Skulle kanske kunna bli. Om råvarorna inte var så förbannat DYRA. Men klarar mig bra. Som många andra INTE gör. I dagens samhälle. År 2012. För jävligt.
Jag tror, att vardagarna är fyllda med makaroner, ketchup och Findus. Helgerna kan kanske innehålla något hemlagat. Festa till med chickybits och pommes. För det är ju hemfriterat. Billigt. Bemärk, jag hårdrar...
Ofta beror det på ork. Prioriteringar. Häcken full när veckodagarna rullar på. Vi ska jobba. Få in pengar. Kidsen går i skolan. De bör också ha aktiviteter. Som kostar skjortan. Eller, de behöver inte vara dyra. Föräldrar har inte råd ändå. Där jag jobbar, erbjuds en massa gratisaktiviteter. Ibland, måste vi ta en slant. Som igår. 20 pix. Då fick barn och vuxna julpyssla hur mycket som helst. (Vilka fantastiska konstverk! Borde göra en utställning.) Äta gröt och skinksmörgås. Surra. Samkväm. I flera timmar. Vi har fredagsmys. Underhållning. Sist åt vi tacos. Fullt hus. En gammal farbror hade lite problem. Visste inte riktigt. "Jaha. Brödet ska ligga UNDERST..." Skakade majs och tomathack över hela serveringsbordet. Creme fraiche skvätte hejvilt. Då ryckte en yngre förmåga in och hjälpte farbrorn. Blev mycket fniss. Gulligt.
När helgen kommer, är orken slut. Alltså, jag blir så förbannad på dubbelmoralsamhället. Lilla USA. Fattidom. Lyx. Klyftorna växer. Men vi vill nog tvärtom.
En psykolog sade till mig (jag har avverkat sju stycken): "...men vem är det EGENTLIGEN som sätter de höga kraven på dig, lilla Jenny?" Förstod vilket svar hon ville ha. "Jaa... det är ju JAG!" Hon lade huvudet på sned och nickade medhållande. "Mm, JUST det..."
 |
| Cirkusartist. Det hade passat. Eller tolk. Perfekt kombination, förresten! |
BULL SHIT MY ASS, säger jag i dag. Det var andra som gjorde det, och det började väldigt tidigt. När jag var 4 år. Blev FOSTRAD in i kraven. SYO-konsulenten tyckte jag var knäpp i kolan som ville bli tolk. "Neeej, det förstår du väl att du ska bli pianist, Jenny...?" Musikläraren blev orolig. Fick ta ett allvarligt snack. Vilken tur att jag inte är född i Ryssland. Eller Kina. "Men guuuu, tror hon att hon var såååå bra!" Ja, faktiskt så var jag det. Är fortfarande, jantelagstöntar... Sedan pajade prestationsångesten hela biffen. LIVRÄDD för att göra andra besvikna. Vilket jag gjorde många gånger. Blev för nervös. En gång blev jag mutad med pengar. Det funkade ganska bra. Men hade blivit för dyrt.
Tjata inte så väldigt på barnen. "Vad ska DU bli när du blir STOOOR?" "Blandman!" Vet att det är gulligt. "Suksöterschka!" Skitgulligt. De kan väl bara få gå runt och drömma lite. Utan att det blir en massa krav. När talangen upptäcks. Vad det nu månde vara. Så tycker jag. Jag är väl skadad. Både på gott och ont.
Borde skriva vad jag tycker om Idol och X-factor. Eller, nää förresten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar