Hade vallhundar i häcken när det var dags för toan. Usch...

Nu råkar jag ha en fantastisk morbror. Han är guld. "Jenny, VARFÖR springer du på toa så fort du har ätit?" Shit...Det hade han sett ett tag. "Jamen jag har ju MAGPROBLEM! Det rinner RAKT igenom..." Det trodde han inte riktigt på. Avslöjad. Den känslan var bedrövlig. SKAM. Det var julafton. Hur skulle jag fortsätta nu då? Jag kunde ju inte lura morbror. Det blev jobbigt. Jag åt inget mer. Så jag skulle slippa gå på toa. Morbror gick rakt på. Han vågade. Kärlek till morbror Matte. Han kallar mig för Lill-Kalle. Fortfarande. Alla var ÖVERTYGADE om att det var en grabb i magen.

Det var en jobbig tid. När jag tillfrisknade. Att berätta. Skammen gjorde ont. Blev vaktad. Det märkte jag. Faktiskt så behöver man gå på toa, fortfarande. Ett jäkla tjat... "Har du spytt nu?" NEJ. Och det hade jag inte. Men jag gör det om du fortsätter! Det gjorde mig vansinnig! Tjatet.
Ett tips: tjata inte. Spring inte efter som en vallhund. Har vi tagit beslutet att tillfriskna, jobbar vi på det. Ingenting går på en dag. Säg för FAN inte att vi börjar se friska ut. Det betyder att vi har gått upp i vikt. BLÄ! "Men nu börjar du se frisk ut. Visst har du lagt på dig lite?" Jag dog...slutade äta. Igen. Fick börja om. Den här sjukdomen ligger djupt. Vi ska lära oss att ha ett normalt förhållande till det vi missbrukar, och straffat oss med. Vi kan tyvärr inte leva utan det. DÅ dör vi garanterat. Jag ångrar en sak. Skulle ha berättat för färre.

Var råärlig mot en vän. Det hjälper.

Du med ätstörning som tillfrisknar; Våga ge lite instruktioner. Till familjen. Till de du berättar för. MEN välj någon du är TOTALT ärlig med. Du får fanimej TVINGA dig. Eftersom du är världsmästare i manipulation. Läkaren, kanske? Din bästis? Morsan? Hunden? Du lurar dig själv mest. Om du LÅTSAS bli frisk. Det är taskigt. Du har ingen plikt heller, att berätta för hela världen.
Jag kan inte vräka i mig mat. Om det är gott. Då får jag problem. Behöver inte kräkas, men mitt psyke får jobba häcken av sig. Tar enormt med energi. Jag ska bara vara så medelmåttigt normal som möjligt. Booooring....

Att vara anhörig till en ätstörig är svårt. Prata med andra. Finns forum. "Nu är du för mager! Du MÅSTE börja äta!" Fel fel fel...
Sedan ska ni tänka på att det här är mina upplevelser. Inte lika för alla. Alls.

Nu ska de prata om fetma på radion. Och frestar med Gustaf Adolf-bakelser. Ja...