Ok då. Det är jag som är spöket i kyrkan.

Hamnade i Hälsingland till slut. Hos farsan. Stannade först på favoritaffären. Världens bästa Ugglebo. Förresten, snart får de sponsra mig... Bara att springa över till grannhuset för ett snack. Butikschefen bor där. Träffade INGEN! Sanslöst... Gör ett nytt försök i morgon. Farsan och jag på samhället. Vi gillar det. Först fikar vi. Sedan lunchar vi. Efter det handlar vi. Är vi tidiga, börjar vi besöket hos morbrors bageri. Tar en FÄRSK fika. I alla fall fader. Jag får nöja mig med doften. Går lika bra. Ockelbo i vårt hjärta.
"Ja tänk att JAG älå som vanlitt ja, när ja träffa lom!" Jaha. Det är du ja. Nog är du lite EXTRA trevlig, ändå? Och plockar fram finaste smilet? Inför kungligheterna? Joho då, det tror jag visst... Det kan du gott plocka fram till fler. Då blir Ockelbo lite finare.

"Dä ä nå SKRÖMT i körka!"
Ja. Jag som övade nattetid.
Britta Bakom Björken höll på att kurkna. 

På somrarna åkte vi till Lingbo. Påskarna med. Lång bilresa. Ända från Halvdanmark. Som vanligt fick mamma bulla upp med kuddar i mitten. Gränsen. Fungerade aldrig. Jag petade över. Kanske en halv millimeter. "Pet! Hihi..." Inte fan gick det där... "GAAAAAHHH!!! MAMMA!! Säg ÅT JEnny! Hon går över GRÄnsen!" Gaphals... "Meeen dååå! JA' har ente GJORT neå! Däe va HUN som börja!" En gång blev vi avsatta på en parkering i Småland.

Minns ni hur vi betedde oss i bilarna, på 70-talet? Så här hade vi det, kära dagens ungdom:
Morsan och farsan bolmade som en rökutvecklad brandstation vid släckövning. Jag låg PÅ packningen i bagageutrymmet. Men filt och kudde. Ita låg bakom framsätena. På golvet, så klart. Eller i alla fall bakom det ena. Bakom det andra stod oftast en blå frysväska. Packad med sunkiga svettostbeklädda limpmackor. Kunde även vara falukorv på mackorna. Bälte? Nejeh... Vi SATT sällan på baksätet. LÅG oftast. Om vi nu använde det över huvud taget. Ofta kunde vi sitta bak och fram. Jag låg gärna och hade benen upp på ryggstödet. Så där är jag fortfarande. Inte i bilen, tack och lov... Kan vakna med benen uppåt väggen. Utsträckta rakt, liksom. Knasigt... Ita blev TOKIG när vi var tvungna att dela säng. Jag var gräslig. Hur kul är det att ligga skavfötters och vakna med en fot i truten? Eller få en karatespark på snoken? En brakare på benet? Ita är så känslig...
Mormor och morfar hade bageri och café. Pytteliten fikalokal. Bostaden var i samma hus. Rosa, blått och vit hus. Svart/blå/vit/rosa-färgad persienn i det stoooora caféfönstret. Sådana där vrålsnygga utemöbler från 50-talet, som kostar multum i dag. Rödmålade. Fint var det. Bageri i källaren. Doftade ALLTID nybakat. Inne på toa också.

I morgonbitti ska jag ta en promenad. Nostalgiprommis. Igen. Kolla till morsans grav. Gå förbi skolan där jag spenderade väldigt mycket tid. Klass 1-6. Den läggs ned nu.