Konversation med en 9-åring

-Asså, min mamma e så himla orättvis!
-Jaha? Va'då rå?
-Men asså, hon portionerar UT godiset!
-NÄÄ?
-JOO! Helt SJUKT liksom! Å ja bara, jag liksom bara får bara ta TVÅ godisar av varje sort...Sen så får man så HÄÄÄÄR lite.
-Av vad?
-Av ALLT! Mat och allting!!
-Men FY sjutton! Mamma har glömt att hon å var liten...hon tog MINST ÅTTA godisar av varje sort! Och SORTERADE vinigummen!!
-VAA? SKÄMTA' RU?? Åååååh....Å VET du moster? Varför köpte mamma cheesebollar om vi inte får ÄTA dom? Hon förstör hela mitt LIV och mitt fredagsMYS!! ÅÅÅÅÅhhh...
-Ja men asså DIN mamma liksom...vad ska vi GÖRA??
-Aa men JAG tar hand om åttagodiset så får DU ta hand om cheesebollarnaproblemet!!

Teamwork mellan moster och systerdotter.

För övrigt är jag väldigt upprörd. Händer gräsliga ting. Vuxna som inte bryr sig om våra barn och ungdomar. Vuxna som har sett mobbing och utanförskap. Vuxna som VET vad som händer. Jag VET att de vet. Vispar bort ting som pojkstreck. Leder till att någons dröm blir kraschad. Leder till att någon inte vill leva.
Vi måste börja VÅGA bry oss. Vill ni att era barn ska vara empatilösa som vuxna? Inte bry sig? Gå runt som robotar? Som Barbies? MOBBARNA mår garanterat väldigt dålig. Är de som är utan självkänsla och självförtroende. Är de som behöver hjälp. Fasiken...vi behöver bry oss mer om varandra. Bli sedda. Det INRE måste PÅ plats. Måste TA plats. Vi går runt och är lite rädda. "Ja FY, tänk hur det har blivit! Det är så HÅRT klimat i dag!" Ja, det stämmer. Vilka skapade det klimatet?
Barnen gör som vi gör. Inte som vi säger.