Hyllning till gubbarna.

Jag känner världens klokaste människa. Tycker jag. Och har förmånen att ha denne man som mentor. Livsmentor. Väldigt bra att ha. För mig. En snurrig analytisk hjärna. Som oftast arbetar och sällan är i viloläge. Han hjälper mig att avdramatisera. Och öka förståelsen för andras handlingar. Samt för mina egna handlingar. Jag kan fråga vad som helst. Om livet. Om döden. Om Guds syn på djur. Om goda råd. Om han kan förstå och förklara för mig. Det jag inte får riktigt grepp om. En rutinerad herre. Som ofta får åka runt och lösa konflikter. Som får applåder. När han berättar vad kollekten samlas in till.  Eftersom han har en begåvning. Som jag inte vet vad jag ska kalla. "Varför blev du inte ärkebiskop? Du har väl blivit tillfrågad?" undrade jag. Snälla snälla.... bli ärkebiskop! Snälla!! Nu när du är gammal ännu klokare gubbe..."Joho då, det var några som drev en kampanj. Och visst, jag har blivit tillfrågad att kandidera. Men nej. Hu då. Då får jag ju aldrig träffa människor! Haha!" sade han, och blinkade med höger öga. "Men guuu så hon höjer karln te skyarna!" Japp. Jag gör faktiskt det. Det är MIN bild av honom. Inte DIN. Fast jag kan tycka att han är tokig ibland också. En knasgubbe. Som borde tas i örat.

Gamla kloka gubbar kan ha mycket att tillföra.

Han är omåttligt poppis. Kan förstå om andra kyrkoherdar vill plugga in propparna. När han förs på tal.  Men det behövs inte. Handlar inte om att bli jämförd. Inte för mig, i alla fall. Ok då, jag ljög. Nej då, det handlar om att vi har olika kvaliteter. Så klart. Det är väl inte så dumt? Inte så dumt heller, att lyssna på kloka gubbar och gummor.


Jag känner många fina kloka präster. Lika många som jag känner fina okloka. Han skulle vara lika klok om han var trädgårdsmästare.
Min fantastiske pianolärare. På Kapells. Alla började röka, för att få hänga med honom. Nästan så, i alla fall. Han var likadan. Kunde ha fått världens karriär. "Men alltså, varför är inte du ute och spelar runt om i världen? Du är ju helt otrolig!" Ryck i mustaschen. Lite generad. "Ja men Jenny, du förstår att e att e då skulle jag ju inte vara HÄR vet du. Ni behöver ju mig." Ja. Vi gjorde det.
Träffade honom i somras. Han räddade mig. Blev belamrad med en drös noter i SISTA sekunden. En violinkonsert. Med knölig transkribering. För svårt för att få bra samma dag som konserten. Det betyder att någon har skrivit om ett orkesterstycke, till piano, i detta fall. Har man otur, kan det vara riktiga skitomskrivningar. Så usla, så man får skriva om hela alltet igen. "Aldrig i helvetet! Sätter mig INTE i den sitsen... Ni får kalla in någon." Jag hade redan fullt upp med sex eller sju andra verk. Då kom han och räddade mig. "Ja men den där har jag redan på repertoaren, förstår du Jenny... så det är ingen fara. Jag kommer jag." Han hade säkert inte ens tittat på den på 35 år. Men var snäll. Och kunnig. Älskar den karln. Han skulle jag vilja ha i en byrålåda. Nä, jag skulle vilja ha honom under flygellocket.
Den andra gubben skulle jag vilja ha i bakfickan. Det har jag redan, i och för sig.