I dag är bröstkorgen skör. En stärkande mammakram, tack.

I dag är en sådan här dag. Då jag bara måste vara. Vara i det jag är. Om ni förstår. Låter knasigt. Men det är inte så knasigt. Planlös. Fast jag hade planer. Eftersom jag är ledig. Vilket sällan inträffar en helg.
"Men Jenny, varenda gång du är ledig ska du flacka runt."
Då ska jag göra det. Och göra det. Hälsa på den. Passa på att hjälpa till där.
Försöker låta bli det där. Kom inte på det förrän min vackra vän upplyste mig. Hon har alldeles rätt. "Landa i ditt hem, Jenny." Då menar nog hon både det inre hemmet och det yttre hemmet.

Varm mammafamn.

Det är skoj att flacka runt. Tycker jag. Jag älskar att åka ner till Paradisön. Där jag vill bo när jag blir stor. Kanske mest för barnen, egentligen. Som blir så vansinnigt glada när moster kommer. De står och väntar innanför dörren. I alla fall 9-åringen. Som redan har bestämt var jag ska bo. Nära henne. Uti fall mamma och pappa lagar äcklig mat. 16-åringen vill nog spricka, men han är cool. Har ett sådant fint smil. Lite snett. Som han bara har när han blir vrålglad. Inte ens kungen får sådant mottagande. Som jag får. Spelar ingen roll hur ofta jag kommer ner. Blir jag försenad blir det katastrof. Ita försöker lära barnen. Hur moster fungerar.

"Men när KOOOOMMER moster..." Ja, när kommer moster. När moster är redo. "Jenny kommer när hon kommer. Man kan inte riktigt bestämma, förstår ni.  Moster är en figur som kanske stannar efter vägen. Tar ett fotografi. Eller hon kanske var tvungen att göra något annat först." Stackars Ita. Men Ita vet. Jag är ingen ignorant jävel. Inte så. Den där systern jag har. Som alltid finns. I alla rackarns väder. Orkaner som solsken. Och jag för henne. Totalt villkorslös kärlek. Bästa som finns.
(Jag stannar INTE och fotar när jag ska till tandläkaren, f ex. Vill bara klargöra.)

Mer utrymme åt spontaniteten. Dock kravlöst. Som kan vara att bara vara. Vilket passar utmärkt i dag.
Vemod. Lite sorg. Likgiltighet. Rörigt i bröstkorgen. Inget märkligt. Tänkte jag skulle på bio. Skiter i det. Bröstkorgen vill inte. Den vill sitta hemma. För annars kan den brista. Ta en kopp kaffe och blogga. Kanske gråta en skvätt. Vilket bara är skönt. Rensning av systemet. Jag skrattar så himla ofta. Kan få gråta också. Visst, upprörd sjuttiofem gånger om dagen. Eller upprörd... Emotionellt engagerad, är bättre. Men det är något annat.
Sådana här dagar vill jag ha min mamma. Hade velat prata med henne. Om just det här. Fått goda mammaråd. Som bara mammor kan ge. Omsorg. En het kopp thé med en god smörgås. Som är gjord med mammakärlek. Som bara mammor kan ge. Uppmuntrande ord. Lösningar. Vägar att gå. Kraft att få. Fundera tillsammans. En lyssnande mamma. Varma mammakramar. Som är så ordlöst förstående.
Som man bara kan få av mammor.

Ita duger bra också. Får så lov att göra det.