Jag är inte avis mer. På villa, vovve, volvo. Nix. Var OERHÖRT avundsjuk... Kunde känna smärta. Fysiskt. Över att jag inte var så. Fast jag försökte. Fick liksom aldrig till det. "Jaha... nu sitter de innanför villaväggarna och har fredagsmys. Med chipsskålen på bordet. Vovven ligger nöjt på golvet nedanför soffan. Eller kanske I soffan. Barnen busar lite lagom. Somnar i soffan så småningom. Blir omklappade av mamman och pappan. Och nedtystade. Mamman och pappan ser på nöjesprogram. Innan långfilmen startar. Där inne sitter de och dricker öl. Blir mysiga i kroppen. I morgon ska de ut en sväng. Måste handla mat och gå på systemet. Därför dricker de lagom. Så de kan ta Volvon i morgon tidigt. Barnen får hänga hos mormor och morfar under shoppingen. Där får de varm choklad och limpsmörgåsar.
Familjen ska ha främmande på kvällen. Av goda vänner som de träffar ofta. Åker utomlands med. Papporna kollar på sporten tillsammans. Stannar hemma och festar till det. Hänger med barnen som leker. Mammorna tar en tjejkväll på stan. Äter gott, skrattar och går på dans. Nöjda med livet. Nöjda med att komma hem till tryggheten. För den finns innanför villaväggarna. Hos familjen." Ja, så tänkte jag. Och så tänker jag. Men inte bittert. Nu. Kan känna glädje. Om man är nöjd så. Lycklig med det.
"Hm... vad är MIN lycka, då?" Ställde mig den frågan för ett tag sedan. Drygt ett år sedan, för att vara korrekt. Kom fram till att MIN lycka är att våga vara den jag är. Utan att behöva prestera så bedrövligt. Sänka anpassningskraven. Alltså anpassa mig för att få plats innanför mellanmjölksramen. För vem har bestämt att den passar alla? Har kommit på att jag har andra behov. Som gör mig tillfredsställd. Orkar inte, heller. Att vara avundsjuk. Det är så taskigt mot mig själv. HO HO? Vart tog JENNY vägen? Vem är hon? Lyssna INÅT. Sluta med den inre FLYKTEN. Och sluta med självdestruktion. Bedövningsmedel. Lättare sagt än gjort. Men allt går. Med rätta viljan.
 |
| Familjelycka. |
Det var ett tag sedan jag kräktes. Eller svalt. Fast jag har haft viljan. Typ senast i går. För det kom ett besked som var otillfredsställande. Då kommer lilla hjärnspöket. På ren automatik. "Kyss dig i arslet!" tänkte jag. Och fortsatte att äta. Precis som man ska göra.
Är ni medvetna om att missbrukare är världsmästare? I manipulering?
4 kommentarer:
Papporna tittar på sport och mammorna tar en tjejkväll på stan.
URK!
värsta scenariot. Det var mer: Kärringarna sitter i köket med ungarna medan karlarna dricker grogg och blir fulla och fula i munnen.
Nä fy fan. Innanför Svenssons väggarna finns inte lyckan.
Den finns i ditt egna hjärta. Och själ.
Jo då Sus, testade det livet en liten period. Inget för mig.
En del trivs nog, garanterat. Men det är synd för dem som inte trivs, och inte vågar bryta. Lyssna inåt. Lever så för att det förväntas.
Hej Jenny! Råkade hamna på din sida när jag sökte efter vart min bok som jag nyligen har publicerat som heter DEN INRE FLYKTEN och såg att du hade skrivit dessa ord i ditt inlägg. Jag blev nyfiken och läste inlägget. Min bok handlar just om att finna den högre meningen med livet genom att just lyssna inåt inom sig själv. Jag har skrivit lite om det på min hemsida på www.iamthat.me/deninreflykten
Kolla gärna där om det verkar intressant. Fick bara en känsla att kommentera här.
Önskar dig en fin dag!
/Teppo
Hej Teppo!
Tack ska du ha för tipset, jag ska genast spana in din bok. Spännande! Din känsla var helt rätt. Jag har inte bloggat på ett tag, men nu väckte du det till liv igen.
Lycka till!
/Jenny
Skicka en kommentar