Försök att för EN gångs skull gå DIN vilja tillmötes...

Det är härligt. Alltså med musik. Konserter. I dag är jag skittrött. Även om jag ändå är van. Blir en urladdning. Snackade med Smöris. Han är slut. Även om han också är van. Smöris är skådis, i grund och botten. Turnerat med Riksteatern. Och en massa annat. Det märks. Scenvana. Proffs. Vi skrattar mest. "Ah men va' faan då... Jul jul... Jag tyckte väl att den gick alldeles för lågt! Hahaha!!" Han började sjunga där han inte skulle börja sjunga. Gör inget. Då styr vi upp det. Malin den Mumsiga och jag. Internfniss. Asgarvar efteråt. Som det ska vara. Underlättar. Skratta mer! När ni gör tok. Bli inte så arga. På er själva.
Smöris och jag skrattar i genomsnitt 30 ggr/dag. Tillsammans. Gör gott för själen. Likväl som vi kan tala om livets djupaste allvar. Men det gör vi kanske två ggr/dag. Eller fyra.
"Men SKYNDA dig nu då..." Päronmos hämtar Smöris efter jobbet. Bråttom. Han börja trassla med annat.  Som alltid. Gick in i en skrubb och började räkna mössor... Bara ändå. En djup suck. "Jaa... det finns bara EN sak han är snabb på, och det kan du ju räkna ut vad DET är!"
Smöris heter egentligen Johan. "Nog är väl Johan lite smörig? Eller hur, Annika Pannika Päronmos? Var sitter du?" Kära hustrun. En hand vinkar i publiken. Ett stort vackert plirigt leende och en medhållande nickning. "Jaa.... Hehe, jag kanske e de. Hahaha!" Så nu får han heta Smöris i några dagar. Kärleksfullt, givetvis. Ska mysa med Annika Pannika Päronmos, Smöris & de tre små knattarna. På julafton. Värme i mängder. Kommer förmodligen att gå svettig därifrån. Utanpå och inuti.

Malin den Mumsiga, Kris Kristoffersons tremänning
och Smöris.

 Människor är knäppa. Gör vad andra förväntar. Tänk om vi skulle bli bättre på att lyssna inåt. Istället för utåt. Jag tror att många skulle må bättre. Särskilt på julen. "Äh, vi ska först till morsan och hennes gubbe. Sedan till farsan efter Kalle Anka. På juldagen tar vi fruns familj. Vi liksom firar julafton vartannat år. Där. Hos dem. Var för sig. Alltså turas om. Du fattar..." Nu finns det människor som gillar det. Att kuska runt. Men väldigt många jag träffar vill bara vara. Göra som de själva vill. Men gör det inte. En del vill inte ens bjuda hem familjen. Vill kanske fira med vänner. Eller själva. Men gör det ändå. För att det förväntas.

Sup inte sönder er i jul. Ni som vet att ni brukar göra det. Blir tråkigt då. Särskilt för barnen. Om ni har några. Fira inte med folk bara för att ni måste. Om ni inte vill. Då går ni emot er vilja. Det tycker jag är synd. Köp inte en massa jädra onödiga julklappar. Köp bara nödiga. Eller ge pengarna till behövande.
"Lätt för dig att säga, Jenny!" Japp. Lätt som en plätt.