Sänk nyårslöfteskraven.

Nu tänker jag på alla människor. Som känner stor ensamhet. Tomhet. Som sitter och klurar på livet. De som redan är dyngraka. De som har kämpat med maten. De som jobbar djävul. För att låta bli att släcka törsten.
En del funderar över nyårslöften. Sluta röka. Sluta kröka. Gå ned i vikt. Sluta missbruka mat. Börja träna. Ja, ni vet klassikerna. Kanske skulle tänka om där. Eftersom det blir en sådan enorm besvikelse för många. När löftena inte uppfylls. Kanske ska ge löfte om något annat. Som att ge sig själv uppmuntran. När det inte blir som man tänkt sig. Eller när man har orkat gå ut med soppåsen. Ge någon ett leende varje dag. Se sig själv i ögonen på morgonen i spegeln. "God morgon. Du är bra." Ta beslut som leder vidare. Som ger dig något gott. I själen. Till dig själv. "Nu ska jag göra en förändring. Se mig själv. Hur jag mår. Varför det är så här." Det är väl inte så dumt? Är jag töntig och helylle? Nä, inte så värst. Jag tror vi människor behöver jobba med självkänslan. Se oss själva. Vi är lite dåliga på det. Tror att vi får livskvalitet genom yttre ting. Det ser ni väl. Det eskalerar ju. Fränaste bilen, som kräver dyra lån. Snyggaste hemmet, köpt på avbetalning. Fleschigaste mobilen, som har blivit en slit och slängvara. Coolaste umgänget, för att vara rätt. Fast man kanske inte trivs.
Som min nära vän sade igår. "Jaa du Jenny, inte faan blir jag lyckligare av alla miljoner på banken..." Sant. Vännen ligger idag och mår skit. För livet har kommit ikapp.

"Vad utelämnande du skriver..." Japp. Det är väl egentligen inte så utelämnande. Det är ju sant. Det är livet. Det ger andra styrka, har jag märkt. Det ger mig själv något. Ingen vet ändå vad jag gör. I min skrivarlya. I mitt hem. I min hjärna. Läbbigt, va'?

Investering.

Och i så fall är det ju JAG som är utelämnande. Inte DU. Så läs och känn igen dig. Eller känn inte igen dig. Eller njut. Eller känn sorg. Eller gotta dig i allt snask. Ta också lärdom, om du kan.
Nu sitter jag med min pappa. Efter en händelserik dag. Vi glömde nyss. "Visst faan... det är ju nyårsafton Jenny!" Fram med bingolotterna. Vi räknade ut att det var 15 år sedan sist. Men det var så jäkla stressigt. Vi hann inte alls med. Nä, det var bättre förr. Alltså Bingolotto. Vi tänkte bli miljonärer. Så vi blir lyckligare. Ironiskylt i höger näve.

Hör du ätstörare, ge ett löfte till dig själv. Ta ett beslut. Att erkänna för dig själv. HÖGT. Så kan du gå vidare sedan. Du får skriva till mig och erkänna också. Så klart. Så kan jag hjälpa dig vidare.

Som jag skrev på facebook: Se till att ha tid till ert inre. Skit i ytligt trams. Investera i er själva och i dem ni tycker om. Gott nytt år!