Jul. Pastejer, korvar, skinka, rödbetssallad, sillsallad, minst fem olika sorters sillar, gratänger, köttbullar, pressylta, rullsylta, kalvdans, ischoklad, chokladpudding, ris a la malta, frukt i sockerlag, glass, sorbet... you name it! ALLT hemlagat. Skapade det PERFEKTA julbordet. Vare sig vi var två eller tio personer. PERFEKT hemmafru. Städade. Putsade koppar. Skapade ett Fanny & Alexander-hem. Köpte öl, snaps, vin, glögg, whisky, cognac. Ser bra ut för en normalstörd. Inget konstigt med det. Inte bra för en med grava ätstörningar.
Provsmakade. Vomerade. Provsmakade. Vomerade.
På juldagsmorgon var jag SLUT. Började om. Lagade nytt. Fixade till resterna. Samma procedur. Blev full som en kastrull. Givetvis. Jag var ju egentligen TOM på mat. Ingen bra kombination. Så där höll det på. I många dagar. Var alltid ledsen. Sörjde något. Vemodig. Grävde ned mig i mammas död. Allra djupast under julen. I en massa år. Serotoninhalten i hjärnan var på noll. Trivdes inte. Letade lyckan. Som bara finns inom en. Inte i maten. Platsen. Huset. Folket.
Har tagit några jular att komma på fötter. Att mamma dog fick jag bara acceptera. Lära mig leva med. Sörja fick jag göra hur mycket som helst. Utan att förgöra mig själv. Hon lever ju inom oss. Kroppsligt och själsligt. Jag sörjer mamma VARJE VARJE dag. Men utan att förgöra mig själv. " Men go'stumpan... Nu få' lu väl för i HELVITTE ta och skärpa TILL da! Blixtsnabbt!!" På Gävlemål.
Nu är det ganska roligt igen. Med maten. Jag gör det för MIN skull. Blir inte mycket. Eftersom jag är socker- och alkoholfri. Äh, det är lite spännande. Ser det som en utmaning. Hittar på alternativ. Keso och grapefrukt. Får piffa till med kryddpeppar så jag får julsmak...
Nä, jag har inte trillat dit igen. Men försök själv att leva på ren mat. Utan tillsatser. Testa bara i tre dagar. Du måste offra någonting, om du har dåligt med cash. För dyrare blir det. Och mycket krångligare. Om du ska få i dig tillräckligt med näring och variation. För det måste du.
Jag har tagit ett beslut. Att LEVA livet. Det går inte i en handvändning. Ta med ryggsäcken. Omstrukturera. Bli modig. Ta kontakt. Göra nytt. Ta beslut. Inte vela. Våga vara den jag är. Inte bli hämmad. För det är bara dumheter. Att inte leva sitt liv som man egentligen vill. Göra det jag VILL göra. Mina intressen. Jo då, jag gillar andra ting. Som INTE är musik. Kampsport. Löpning. Skogsdoft. Dans. Psykologi. INTE sticka halsdukar. Jag kan välja och vraka. Så fint."Du verkar ha det så bra och verkar vara så lycklig!" Den fejkade facebooklyckan. Nog är jag en väldigt glad skit. Men inte så jäkla lycklig. Är inte den typen. De flesta träffar mig i min yrkesroll. Där jag är inspiratör. OCH väldigt glad. För jag tycker vansinnigt mycket om mitt jobb.
En del är lyckliga typer. Andra är mellanmjölkstyper. En del är melankoliska typer. Där hör nog jag hemma. Bara att gilla läget och försöka göra det bästa. Vilket innebär att det inte blir bättre. Alltså av att sitta på rumpan och betrakta eländet.
Jag håller fast vid min allra finaste jultradition. Spela på midnattskonsert i Ockelbo kyrka. Blir lika glad varje år. Där får jag min jul. Sedan kan jag skita i resten. Nja nästan, måste givetvis julhandla på ICA Ugglebo. I några timmar. Annars blir det fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar