Stackars pojkvänner.

"-Tjena´! Och varför är du här?" frågar stora tatuerade muskulösa skalliga killen.
"-Eeh... matproblem..." svarar jag försiktigt och skamset. Fågelunge i ett hörn.
"-Jaha. Vad då? Svälter du dig? ". Han står bredbent med armarna i kors. Bestämd.
"-Ja. Både och..."
"-Jaha. Varsågod, här är din frukost." Slänger fram gröt och ett ägg.
"-Men alltså... det kan bli svårt..." Idiot...
"-Hmm... Ät och håll käften. Sluta tänk så in i bomben. Läs en tidning och tugga samtidigt." Så sätter han sig och pratar. INTE om ätstörningar. Nej, om väder. Vad jag jobbar med. Familj? Tjatade inte om att jag skulle äta upp. Verkade glad över mina tre minituggor gröt och en sked ägg.
"-Du snälla, jag vill bara vara ifred här. Får jag stanna i tre dagar? Kan du se till att jag får vara ifred?"
-"Självklart, det fixar jag. Bra jobbat bruden!"

Ja men där är jag ju!

Det var liksom det jag behövde. Fungerade på mig. Säkert inte på alla. MEN jag tror vi behöver en spark i baken ibland. Rejält. VANSINNIGT mycket med kärlek. Inte bara hundögon. De kan ju driva en till VANVETT! Man är redan tillräckligt ömklig. När det har gått så långt, finns bara två alternativ. Ska du leva? Ska du inte leva?
En del väljer tyvärr att inte leva. Eller så är det kört. Har gått för långt. Tvångsintagning, är inte så dumt i vissa lägen.
Anhöriga står handfallna. Vet INTE vad de ska ta sig till. HUR de än gör, gör de fel. Blir oerhört försiktiga. Viskar. Säger fel saker. Vårdar för mycket. Jag klurar på det där... Kan bara referera till hur mina nära och kära gjorde.
De fick oerhört mycket skäll. Av mig. Eller så delgav jag ingenting. Berättade inget. Jag bar ju på SKAM. Så in i bängen. Tjat fungerade uselt. Frågor. "Har du ätit? Har du fått i dig frukost? Hur gick det idag, med maten?"
Men PISS OFF för sjutton... Tjat blir jag fortfarande oerhört trött på. Kontrolltjat och luskatjat. Usch...
Jag var ju vuxen. Etablerad i förhållanden. 12 år är många år. Exklusive återfall. Stackars pojkvänner, ärligt talat... Vilket helvete. Oro, säkert. Osäkerhet. Vem jag var. Egentligen. Jag var ju inte frisk. Oj så jag manipulerade och lurades...
Det tar mycket kraft att försöka ha en bra relation. När du är totalt självupptagen. Lever i en bubbla. Kontrollerar varenda grej du gör. Alltid. Hur du ser ut. Hur du TROR att andra uppfattar dig. Hur du känns att ta på. Maten. Svälten. Spegelbilden. Aldrig slappnar av. Någonsin.

Nu ska jag slappna av. Rejält. Och rätta till dygnsrytmen som är urballad.