Yoghurt ska inte vara i håret. Tror jag.

Idag ville jag byta miljö för en stund. Gjorde så. Var lite trött. Nä, MYCKET trött. Tydligen. Utan att veta om det. Somnade vid ett köksbord. Inte fasiken minns jag det... Med huvudet i tallriken. Som var fylld med yoghurt. Och lite krispiga saker. En man såg mig genom fönstret. Blev orolig. Glodde en stund genom rutan. Alltså, det såg ju inte jag... Stegade in. "HO HOO! HERREGUUU har du fått ELIPSELESIANFALL?!" Jag kikade upp med lite sörja i håret. "Nä, vad då? Hur mycket är klockan??" Jag hade visst ryckt lite grann. Vi började vrålskratta. Så skönt det var att skratta. Förlösande! Yoghurt är hälsosamt på många sätt. Kanske inte i håret.

Så klart har jag hunnit med att gråta en skvätt också. Klurade på julklappar. Till min vackra hårdslitande kör. Jaa... så svårt. Vill ju visa dem uppskattning. Tänka tänka... Ville göra något BRA. Har hamnat i solidaritetsträsket, och vill/ska där förbli. Då så. Vi skänkte en massa ting. Hjälp till andra. Som har ett helvete. Själv tycker jag att jag bor i Paradiset. Om vi jämför. Började jämföra. Började böla. Det var förlösande det med.
"Mähään FYYY så orähättvist... *snörvel & snyft*... Nää... här går jahaaag mitt JÄÄÄÄDRA kahaaapitaLISTsvIIN *snyft* och inte deler mä mää... BUUUUÄÄÄÄHHH!!" Liggandes i fosterställning. Givetvis var det lika bra att grina efter mamma, på samma gång. Och över alla hemlösa. Över elaka tanter. Att jag inte sett farsan på länge. Längtan till Mosebackarna. Att tvättstugejäveln var upptagen. Att Lisa Dårpippi hårar som en vildsvinsfäll. Blev färdig så småningom. Oj så behagligt!

Jag är trött. Jag är pigg. Jag är stressad. Jag är lugn. Har liksom glömt bort. Det är VÄLDIGT kravlöst. Som igår. När jag gjorde konsert. Igen. Med andra människor denna gång. Klassiskt stuk. Ljuvligt var det. Bara satt och lallade bakom ett underbart piano. Människorna musicerade. Med mig. Och jag med dem. Jag njöt. Fick t o m låta bli att spela på tre sånger av nitton. Då njöt jag ännu mer.

Har ni råd, bör ni också solidaritetsträska. Har ni inte råd, bör ni solidaritetsträska ändå. På annat vis. Med leenden, kanske. Eller ett "gå före i kön du, jag har inte bråttom". Hälsa glatt på folk som har mungiporna i surläget. Eller bara sluta stressa. Julen kommer ändå, lovar.

Julen kommer snabbare om man somnar i maten. Ju.

God natt.