Grattis till normalstörda.

Blev inte som jag hade tänkt mig. Alls. Blir sällan det. Därför kan det vara bra att ha planlösa planer. I alla fall för mig. Så det har jag börjat med. 

Får stiga upp urtidigt. Skulle ha åkt till paradisön i afton. Gör det i morgon. Vråltidigt. Skönt ändå. Tycker om tysta arla morgnar. Människorna ligger och grisar i sina varma sängar. Skönt. Eller ligger och skakar i kalla trappuppgångar. Om de ens kommer in. Sorgligt. Man kan möta någon som har haft bortamatch. Sådant syns. Brukar tänka på min morbror bagare I. Och kusin bagare II. De är vakna. Nästan jämt. Känns trösterikt. Tänker på dem när jag vaknar på natten. Då är jag inte ensammast på jorden. Ibland kan den känslan dock vara skön. Det händer. När jag isolerar mig i stugan. Och vill vara ensammast på jorden. Men oftast inte. Tänkarmössan funkar allra bäst i sociala sammanhang. Då är den en lätt beige sommarhatt. Mol allena kan den bli lite tung. Som en svart fetstickad mössa. Inte alltid. Alla har allvarliga sidor. Några av oss har begåvats med 300 allvarliga sidor av 450. Andra med 20 sidor av 500. 

Har begärt kaffedoft som första möte. När jag kliver in genom porten hos Mosebackarna. Ita skröt så väldigt över en tidig julklapp. Som gör strålande kaffe. Eller var det expresso, som en vän säger... Ita har aldrig druckit kaffe i min stuga. Kokkaffe. Halvsunkig kaffepanna. Kokt på björkved. Drucket på kalla vinterfarstukvisten. Mitt livselixir. Förr var det vitt pinkdyrt vin. Men det dricker jag inte mer. Märkligt. Saknar det inte ett dugg. Vaknar jag grinig och livsfarlig, är jag i alla fall inte bakis. ÄLSKAR den känslan. Eftersom jag överkonsumerade. Vaknade med ångest. 

Grattis till normalstörda. Hur jag än försöker, blir jag aldrig det. Ska bara lära mig att leva med mitt jag. Det är inte så tokigt. Bara lite kämpigt ibland. Men ganska intressant. Mycket skojsigt i skallen. Och knasigt. "Ja du Jenny... Fanns damp när du var liten, hade du det." Ja ja... 

Är skönt att kapitulera också. Bara vara. Släppa kontrollen. Vila hjärnan. Den behöver det. I helgen blir det så. Blir alltid så på paradisön. Ita får en julklapp. Jag ingår. Jesus Christ Superstar. Jag ränner inte på musikaler. Tycker de är ganska tråkiga. Sprättiga, liksom. Ibland pratas det. Ibland sjungs det. Jag tappar bort mig. Inkonsekvent, på något vis. Snälla, försök inte att övertyga mig. Jag bara tycker så. Men just den där musiken gillar jag. JCS. 

Söndagen inleds i favviskyrkan. Katarina. Avkoppling. Tagsläppning. Påfyllning.

Tillbaka till paradiset.

Så, nu är det dags.