Konsten är att inte byta ut choklad mot choklad

Ibland fylls hela systemet av frustration. "VARFÖR skulle just JAG bli en så'n där MISSBRUKARJÄVEL!!" Eller snarare högprestationsmaskin. På alla plan. Nu när jag vet konsekvenserna. Klart som sjutton jag blir uppgiven. Av konsekvenserna. Det är tråkigt. Att inte ha möjligheterna. Smacka i sig jordens godispåse. Avstå från mycket. Som anses livets goda. Fylliga vinet. Kletiga kladdkakan. Färska pastan. Ångest. Jag tillåter mig själv att dyka. Annars ligger det kvar någonstans. Men dyker bara i bäbispoolen. Idag var det tufft. Helt ok. Fick djupandas några gånger extra. Inre fladder. Stick i skallen. Men det syns inte. Helt ok det med. "...men jag måste säga att du ser så frisk och sportig ut!" säger vackra K i afton. Fin och smart kvinna, som använder sin hjärna på ett vackert och klokt sätt. Då blev jag så glad. För det kändes inte så. Fick jobba lite extra. Har gått ett år nu. Med avhållsamhet från två onda ting. Onda för mig. Inte för alla. För ca åtta år sedan höll jag på att sega ned. P g a ett annat ont ting. Som kommer från någonstans. Vilket jag har helt klart för mig. Alltså var det kommer ifrån.
Nej, jag behöver inga sympatier. Behöver inga tycka synd om-mail. Vill inte ha. Då blir jag lite sur, för då har ni missförstått. Nej, jag går inte med offerkofta. Det är inte så det är. Det handlar om att vara människa. Och konsekvenser. Arbete. FRAMSTEG. Uppvaknande. Om LIVET.
Så är livet. Sådan är jag. Just NU. Kroppen behöver sina år för att läka. Inte bara fysiskt. Och den läker.
Jag njöt i afton. Hörde sorlet. Pratade om livet. Galna brudar. Trasiga barn. Snygga killar. Framgång. Kärlek. Hela barn. Missbruk. Bus. Med vackra K. Väldigt fint. Då läkte jag lite.
Ni vet, det finns hopp. Det finns styrka. Det gäller också att tillåta sig själv. Inte sätta för höga krav. Inte kräva att man alltid är på topp. Då blir det bara nya misslyckanden. Besvikelse. När man inte är på topp hela tiden. Dumt. Man ska vara snäll mot sig själv. Inte lipa i spegeln. Är du alltid som en karaktär ur 91:an Karlsson? "Meeen tjEEEEEnare nittijettan! Hu vare rå me livet i DAAA då? Allt e på TOPP sörrö sörrö!" Svarar du ja, och är så utan att leka skolpjäs, kan du ringa Oprah genast.

Bäbispoolen är grund.
Behövs ingen stege.

Konsten är att inte byta ut ett missbruk mot ett annat. Nu menar jag inte bara knark och alkohol. Det finns andra typer av missbruk också. Mat. Sex. Jobb. Människor. Och så vidare.
Var SKAPLIGT nära igen... sockrig choklad mot sockerfri choklad. Bara att slå en bok i huvudet igen.
Julens sånger, denna gång. En tjock röd bok med stenhård pärm.
Jag är HUNDRA på att systemet slår igång av gammal vana. För kroppen är så van. Och ta mig fan saknar det, känns det som... Puckokropp... som är så intressant ändå. Och duktig. Ja, väldigt duktig!



Kom på att jag har givit mig själv uselt med beröm. Bara tagit för givet. Att det ska slitas. Och fixas. Därför gav jag mig en resa. En upplevelse. Och ett löfte om att jag ska tacka mig själv. Varje kväll. Behöver inte vara med blomsterbukett och hyllningssång. Bara ett pyttelitet "tack för idag, bra jobbat". Det borde alla göra.