På vänster axel sitter Marilyn. "Äh men KOM IGEN nu då trökfia! Passa på att socialisera dig och ha lite lattjolajban!" På höger axel sitter Doris. "Lilla vän, nu ska du VILA och ta igen dig! Som du har jobbat... Du behöver din pyjamas!"
Marilyn är en partypingla. ÄLSKAR att träffa nya människor. Spana in. Skratta. Flirta. Dansa tills fötterna blöder. Babbla sönder öronen på folk. Sjunga tills rösten försvinner. Klä upp sig. Kramas med gamla polare. FÅ uppmärksamhet. GE uppmärksamhet. Lalla hemåt på småtimmarna. Uppfylld av människomöten. Intryck.
Doris vill softa. ÄLSKAR sin pyjamas. Kravlöst. Mol allena. Helst inga besök. Sitta med datorn i knät. Glo på Bergman-filmer. Eller Hitchcock. Försvinna från omvärlden en stund. Lyssna på gammal skruttmusik anno 1134. Dagdrömma. Ingen uppmärksamhet åt något håll. Äta parmesanchips och salami till middag. Visar ingen hänsyn till någon. Förutom till sig själv.
Doris vann.
Ibland är Marilyn och Doris riktigt sams. Då är livet som en tallrik med filmjölk. Med bettat hårdbröd och nyplockade smultron däri. Kryddat med kanel och ingefära. Alltså det godaste som finns.
 |
| Pappa Jazzkung & Gubben i Månen. Fina. |
Har pratat med en gammal polare. Kärt. Har känt honom sedan jag var bäbis. Bubblar länge. Vi snöar in på musik. Japanska klassiska pianisters teknik. Jazz. Livets mening. Varför människor gör som de gör. Hjärnor och serotoninnivåer. Vampyrer. Gud. Familjesituationer. Det härligaste är att sitta på hans veranda. En sommarkväll. Där växer vildvin och humle. Rosenbuskar i överflöd. "Kan jag bjuda på något, Jenny? Lite öl? Kaffe?" Själv tar han ett glas vin. Eller tre. Jag dricker frystorkat kaffe. Så sitter vi där. I timmar. "Du måste prova flygeln." Den provar jag alltid när jag är där. Då står han bredvid och hummar. "Faan så bra...hmm...hmmm..." Han är också pianist. Jazzmusiker. Den mest ödmjuke människa jag känner. Totalt fördomsfri. Imponerande... Förmodligen därför alla älskar honom. Han är så fin. En riktig bohem. Har alltid någon rolig historia att berätta. Som när han och Cornelis Vreeswijk satt på Gästis i Alfta och söp till. Någon gång på 60-talet.
Han och pappa spelade mycket ihop. Åkte till London och spelade. På en båt i Themsen. Jag fick följa med för mamma fick gallsten. Tur för mig. "Men vart tog Månen vägen?" Äh... Han hade tagit sig en morgonpromenad. I ca fem timmar. Ville studera människor. Känna atmosfären.
Ringde min far på eftermiddagen. Han och Månen hade ätit kokt potatis och julkorv med Lingbosenap. "Månen vill fråga dig en sak, vänta så kommer han!" Ok. "Hmm... Tjenare Jenny! Du måste kolla in en japansk pianissa på youtube! Kom upp någon dag så vi får träffas. Längtar efter dig."
De skulle jamma lite. Gubbsen.
Änklingarnas juldagsfirande. Bästisar. Så skönt att de har varandra.
1 kommentar:
Fint! :-)
Skicka en kommentar