Fy för den lede. Här flippas det.

Lite svårt att varva ned. Full rulle. Från arla morgon till sena natt. Och faktiskt med glädje. Under trötthet. Vi har en tuff tid nu. Mycket som ska falla på plats. Ordnas med. Många inblandade. ALLT ska klaffa. Noterna. Ackorden. Texterna. Ljuset. Ljudet. Har jag skrivit allt? Tror det. Vi är ju musiker till yrket, så det löser sig. Om jag har glömt.
Studion... Lite dennes fel också. Så vansinnigt roligt. Vi smyger dit så fort vi kan. "Eh, Jenny? Skulle du kunna komma ner en sväng?" Ja men visst... "Ska bara ner i studion en sväng! Kommer snart!" Lyssnar. Lägger på. Gör om. Idag blev det helt plötsligt Quincey Jones/Chaka Kahn-körsnutt. Coolt. Måste hotta upp lite.
"Hm, Jenny? De vill att du kommer ner till studion...Har du tid?" Ja för sjutton...
"Så här är det va´... När katten är borta dansar råttorna på bordet. " sade jag till chefen när hon satt i studion. Efter röstpålägget. Hon var helt inne i det. Såg ut som om hon inte hade gjort annat. "Jo men så är det ju! Det är bra. " Så skönt. Vi har flippat runt hur mycket som helst. Idag dansade vi. Vaktmästartrion sjöng dansband för fulla muggar. "Du E min MAAN!" Jag och en av vaktisarna tog en svängom. I foajén. Han lärde mig någon knasig buggrej, typ spindeln, eller nå't. Yr som en höna blev jag. Senare dansade jag och Johan J showdans. Försökte. Tänkte koreografera julkonserten. Fred Astaire & Ginger Rogers, släng er i väggen! Först. Sedan ångrade vi oss. Lika bra det. Martin the Master kom med en brilliant idé. "Men om DU slänger dig bakåt, så tar Johan INTE emot dig, utan bara IGNORERAR och fortsätter att SJUNGA... sedan KLIVER han över dig och på dig liksom. Ja!" Ingen kommer någonsin att glömma oss. Men jag vill inte hamna på akuten. Det är snart jul.

Jag har inte provat att laga något
 klädesplaggmed gem. Det bör jag prova.

Jag var TVINGAD att ha sömnad som extraval. Eller vad hette det? Jo, FRITT val, hette det... Nu snackar jag mellanstadietiden. Morsan. Dramatensömmerskan. Cullbergbaletten. Och allt vad det nu var. Morsan var rädd för hästar. Jag ville gå på ridning. Fetglöm... Har svåra trauman. Alltså jag. Var lite svårt att leka sjuk. När mamma var lärarinnan.
Fålla gardiner? Det finns silvertejp. Laga jeansen? Det finns lim. Fixa dragkedjor? Det finns häftpistol.

Tänker INTE göra inlägg om pepparkaksgubbhistorien. Kommit på att vi bör avdramatisera. Rejält. För nu har det ballat ur på riktigt.