Blandar man varmhet med kallhet, blir det skönhet.

Nu tänker jag hädanefter följa magkänslan, förnuftet och tecken jag får. Jo, jag tar till mig tecken. För MIG känns det bra. Dessutom engagera mig. Ska inte bli lat och bara vänta in saker, för det tror jag INTE på. Jag är inte lat. Bara lite rädd.
Min magkänsla har sagt mig sååå många gånger att jag är ute och åker lastbil på en gångväg. Orkar inte det mer. För gammal. Det gäller att våga också. Mitt liv. Jag formar det själv och måste ta ansvaret. Att det går åt helvetet ibland är det bara att ta. Hur ska vi annars uppleva det motsatta?

Min magkänsla har också sagt mig att jag är helt rätt ute, och bör bara glida med. Då har jag ignorerat den. Inget att bli bitter över. Onödigt. Det blev så då, bara.
Nu är jag nog rätt ute.
Olösta magknutor skall lösas upp. "Piss å brinn", som min mor uttryckte sig.

Min bubbla spricker.

Barn är underbara och klarsynta.
"Blandar man varmhet med kallhet, blir det skönhet!" Lindas son Willis kom på det när han var 6 år.
"Tvål är stressande!" Det kan man ju tycka när man är Maja 9 år, och avskyr att duscha. Genialiskt...

För övrigt riskerar ena mobilen att hamna i skruvstädet.
"SMARTphone". IQ postlåda på den...