Lär känna din hemkommun. Skaffa en drever.

Kärlek. Nu är det så med jakthundar. De kan försvinna. Länge. Inget konstigt med det. Men inte FÖR länge. Samarbetet brast. På skallen sitter en gubbmössa med för lång skärm och för stora öronlappar. Alltså på hunden. Döv som en legogubbe. Energi som en duracellkanin. Rolig jakt. Så rolig att det tar 7 timmar. Åt ett håll. Ska hem också. Samma väg. "GPS, fatta lu väl!" Nja...tycker det är väldigt roligt med förtroendejakt. Ett jädra nötande. Samarbete. Tjat. Gullegull. Godis. Fy. DUUUUktig. Värt det. Har bara dragit tre gånger på sju år. Eller fyra. Ljuger jag nu? Äh...Det fixar man. 26 timmar var lite väl. En gång var hela hälsingebyn involverad. "Tjena, Erik hänne. Drevern din jager ner i Grönviken nu!" Aj aj...Ner som en skållad råtta. INTE jaktsäsong. "Heej. Ringe fron resturanten. Hunden jaga Norrgård. Sven säga så nu." Jäääävlar...Till andra sidan sjön. "Hörde att hunn din va på rymmön. Såg na springa dänne uppå Åsen alldelses nyss!" Satan...järnvägen. "Jaa, farsan här. Hon sprang förbi nyss. Riktning stugan." Ok. Lite skönt. Finns hopp. "Tja bruden. Ho sitter på farstukvistn. Hålle na nu ja. Vänter tills du är här." 

Man kan även göra bankaffärer via telefonen. Här uppe.

I natt delade vi kudde. Hon ska få en egen.
Dunkudde.