Alla har vi våra egenheter. Det är bra om egenheterna inte utvecklas till nojjor.
Jag hade en nojja när jag var yngre. "Kallt i ögat". Ja...Ita ställde sig framför mig, satte pekfingret under sitt ena öga och drog nedåt, om ni förstår. "Nu bli´re kallt i öga´!" Jag blev TOKIG! Då var jag liksom tvungen att hitta balansen i mina ögon, så det blev lika kallt i båda ögonen. Skitjobbigt...Det kunde ta flera minuter! Jag hämnades med att kalla Ita för Lucy Ewing. Det tog så det räckte ett tag. Är hundra på att ni där ute också har haft en nojja...Jag är fortfarande lite nojjig med mina ögonfransar. Får vara så.
Tänker på människor som vill ha uppmärksamhet, med alla medel. Knäppa medel. Utlämnande medel. Hm...Jag får en sorgsen känsla. Att inte bli sedd, är grymt och gör ont. Då får man hitta andra vägar för att synas och bli bekräftad. Brukar balla ur.
Ta det lite lugnt. Släpp prestationerna för ett tag. Släpp ut tjockmagen, skit i sminket, ta en dag för dig själv och skit i andra. Släpp en brakare i den sunkiga mysbrallan från 1997 och lyssna på fågelsången. Du blir inte en lyckligare människa av att ha den fleschigaste kaffemaskinen eller den dyraste handväskan. Du blir lyckligare om du släpper kylskåpet. Det tror jag.
Originalkaffebryggare. Fungerar utmärkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar