Vem har gett dig rätten att förstöra min dröm?

En av de smartaste människor jag känner, har hoppat av. Utfryst. Mobbad. För att han INTE är rasist. För att han INTE är homofob. För att han kommer söderifrån. Dialekten. Storstadskille. För att han har lärt sig att gå ut i världen med öppet sinne och hjärta. Alla har samma värde. För att han är för skicklig.
Hållit masken länge och kämpat på. Tänkt att det nog lägger sig. Det gjorde inte det.

En håla i Norrland. Trångsyntheten råder. Åker du utanför 70-skyltarna, behöver du inte komma tillbaka. Bor du utanför 70-skyltarna, behöver du inte komma hit. Är så på alltför många platser. Påstår inte att det är så överallt...
Han kunde ha valt att stanna. Spelat teater i tre år. För att få göra det han drömmer om. Skådis var knappast ambitionen...
Nu får han börja om på nytt. Det fixar han. Men han har inte valt det själv. Anser jag. En jävla skillnad.

Jag skulle kunna skriva OTROLIGT många FULA ord nu. Är förbannad och besviken på människor. Blunda NU...Skit fan piss jävla ungjävlar ifrån helvetet!! Skyll dig själv om du tittade...Ilska är naturligt. Var inte så pryd...

Jag är så STOLT över honom. Han tar ingen skit. Ställer sig över det. Är inte taskig tillbaka.
Först ville jag åka upp med en bazooka och röja. Både bland mobbarna och deras föräldrar. Inställningen till livet kommer från någonstans, men det förstår ni ju.
Nä...jag tycker synd om dem. De kommer att vandra genom livet på en liten liten smal stig. Vi andra brummar loss på en flerfilig Autobahn. Bred. Innehållsrik. Världen ligger öppen. Den är STOR.

Röd å gul å vit å svart
gör desamma har han sagt

Du kära människa, som låter din rädsla gå ut över andra människor: Var inte rädd. Det är inte farligt. Det är kul med nytt. Var nyfiken. Då blir ditt liv större. Tänk också på att livet är något värdefullt. Inte bara för dig. Även för andra. INGET ger dig rätt att förstöra för någon annan. Om du nu MÅSTE, förstör ditt eget. Be någon låsa in dig i en källare, och låt denne sedan kasta nyckeln.