Kjell-Olof Feldt glömmer nog aldrig mig.

Åh så trist det måste vara att bära på så mycket hat och irritation. Mot andra människor. "Bara han inte stöter på MIG, för då jäääävlar!" Tydligen är män med bögnojja otroligt attraktiva.

Rasism. Homofobi. Sexism. Jag hör DAGLIGEN nedlåtande skitpladder om blattar, bögar och kärringar. Det där jollet med att kärring skulle tolkas som något positivt, alltså käring, tror jag inte på. Kanske förr, men inte nu.

 

Postas mycket skit på fejjan. Uppmaningar om att göra det svårt för invandrande människor att leva i Sverige. Urtaskigt tycker jag. Blir knappast en bättre värld utav det. Vi måste börja hos oss själva.

Sänk farten och tänk till.

Testa att ge en främmande människa ett litet leende. Får se om det kommer ett leende tillbaka. Det är ganska roligt. Ibland tittar folk på en som om man skulle vara knölig i kolan. Gå ut i världen med öppet sinne. Det blir roligare då. Förutsätt inte att en homosexuell man är översexuell och tänder på precis alla män i hela världen. Inte heller att alla invandrare lurar staten på pengar, och att männen ska ta alla svenska kvinnor.

 

Är alla svenskar exakt likadana? Tänker vi lika? Äter vi lika? Uppför vi oss lika? Har vi samma åsikter hela högen? Svarar du nej här, är du med i matchen.

Min favorittapet, by the way.

Jag spelade för Kjell-Olof Feldt när han kom till Ockelbo på besök. Jag var 13 år, tror jag. Skulle riva av något snajdigt och glänsa lite. Gick käpprätt åt pipsvängen...Jag fick fnissanfall. Ni vet, när man inte får flippa ur och situationen är högst allvarlig och högtidlig, är det OMÖJLIGT att skärpa till sig. Det gick INTE! Min pianofröken var en mycket rar och vänlig kvinna. Inte då. Hon stod redo nedanför scenen med en yxa. Alternativet var harakiri.

Feldt glömmer aldrig mig. Så tänker jag.

En iransk kille skickade en bild på sig själv till mig. Klädd i sin allra finaste vita kostym. Välkammad och ett vackert leende. Lite för töntig för min smak dock, men det var en gullig handling. Han friade. Jag var 14 år. Smickrande, men nej tack... Jag glömmer aldrig honom.