Bus eller godis? Om du krattar gräsmattan först.

Vilken TUR att Halloween inte fanns när jag var liten. I alla fall inte i min lilla hemby. Jag DOG när påsken kom. HATADE att gå påskkärring. Det var så...man bara gjorde det. Annars var man lite konstig. Som inte ville ha godis och pengar...Det sket jag fullständigt i. Jag min snålis hade redan kapital. Mamma och pappa hade kiosk. Bänkpappersklädda chokladasken var FULL med femmor (läs: sedlar). Säkert 30 kronor! Wow...
Avskydde att vara Lucia. Älskade ju att sjunga. Hade nöjt mig med att stå bakom en skärm. I rånarluva. Fick ALLTID vara Lucia. Lååångt ljuuuust håååår. Något år slapp jag. Mitt bästa Luciaminne.
För att inte tala om JULTIDNINGAR! Hjälp...Gillade inte att tigga, liksom. Var lite jobbigt. Det var så under småskoletiden. Bullförsäljning till klasskassan. Strumpförsäljning till basketlaget. Blä...
Jaha, så blev jag äldre. Tro på faan att man skulle visa barmhärtighet. Med världen. Stå på torget och skramla med en bössa. Tigga IGEN. Åååh...

Lustigt. Har nog inte förändrats så mycket. Jo, rymmer inte hemifrån. Gjorde det en gång. Packade ryggan och drog till mormor. På samma gata. Rymde från Ita. Hade kallat henne Lucy Ewing. För många gånger.
Har kastat rånarluvan också. Klivit fram bakom skärmen. Är lite för generös ekonomiskt. Ja ja...men ÄRLIGT då...jag gillar inte utklädda kids som tigger...Måste kunna identifiera dem. Ska ha MINA pengar och MITT godis. Vad har de gjort för att förtjäna detta? Känner dem knappt. I och för sig... har aldrig cash hemma. Äter inte ens frukt. De kan få en rabattkupong på Hemköp. 36 riksdaler. Och en påse torkade aprikoser. De får jag i alla fall inte äta.

.