Vill en kuxa på nåt fint, lärn te Ockelbo fära.

Spelade på dop. Mamman kom med det lilla knyttet. Ensam. Pappan låg på operationsbordet. Helt oplanerat. En fadder tillika bästa vän, var sjuk. "Vi kör ändå!"
Hur det kan bli...Vi planerar saker. Ser fram emot och gläds. Trixar och fixar. Blir inte alltid som vi har tänkt oss. Nästan aldrig, faktiskt. Inte för mig i alla fall. Jag har lagt ner det där. Lever ju i nuet. Så gott det går. En plan har jag givetvis. Hela tiden. Men jag kan omöjligt veta hur andra människor agerar. Eller om någon bryter benet.
Mamman gjorde det bra. Hon hade en kraft, som faktiskt många saknar i sådana situationer. Integrävanersigfördetblirintebättre-kraften.

Oanade händelser

Spenderade två och en halv timmar av mitt liv på ICA Ugglebo. Händer några gånger om året. Träffpunkten. Min uppväxtort. Affären är inte gigantisk. INNEHÅLLET däremot, är gigantiskt. Människorna. "Vad kul, det var länge sedan! Vad har du nu för projekt? Var bor du NU då?" Samma frågor, samma svar.
Har pratat relationer. Uppoffringar. Vem som får flytta för kärlekens skull. Att det är värt det. Svårt att få vänner om man är utböling. En dotter som ÄNTLIGEN har fått jobb. Alkoholvanor. Matvanor och sockerboven. Återföreningar. Kramats. "Kom förbi nästa gång!" Så säger vi alltid. "Nu SKA vi träffas..." Det säger vi också alltid. Tycker det är lite roligt. Vi VILL träffas och upplyser varandra om det. Även om det inte blir av. Gör inte så mycket. Vi har i alla fall viljan och vi tycker om varandra.

"Jag känner HUUUUR många som helst, men har knappt några vänner..." Känner igen det där. Ingen av oss bar offerkofta. Vi var ganska nöjda ändå, och bara konstaterade.