Hade jag blivit kunglig om jag hade gift mig med prinsen?

Ibland är det bara att tuffa på i sin alldeles egna takt. Det är KAOS i omgivningen. För mig är det en träningssak. Har tränat jättemycket. Alltså på min takt. Jobbar med det dagligen.

Det går jordens skräckserie på tv. En kommersiell kanal, som gärna visar program som handlar om att man ska vara full, korkad och elak. Då vinner man fina priser och mycket pengar. Får framgång och berömmelse. 

Skräckserien handlar om föräldrar och deras barn. Barnen blir bortskickade till superstränga familjer. Nu ska det bli ordning minsann! Ouppfostrade, fula i munnen och lata. Mot slutet av skräckprogrammet, får barnen brev från sina föräldrar: 

"Jag älskar dig, men orkar inte med att du är så elak hemma. Svär åt mig, hjälper inte till; sover hela dagar och snor pengar ur min plånbok. Jag hoppas du förstår varför jag har skickat bort dig ett tag" Eh...vem uppfostrar barnen i de familjerna? Postlådan?

Jag blev erbjuden framgång och berömmelse för några år sedan. Om jag satt i en tv-soffa, avslöjade allt (vad?), samt visade runt i bygden. Reportern (från en kommersiell kanal, som...osv) ringde mig 11 gånger på fem dagar. Jag är väluppfostrad. Tills the bottom is nådd. Då får jag lust att plocka fram min allra bästa och grymmaste taekwondo-spark och skrika "HAAAAAIIIII!!!!" 

(Det gör jag ju inte...)

I det sista samtalet blev reportern skitförbannad och tappade masken. "Här försöker jag göra en RÄTTVIS bild, och du HJÄLPER mig inte!! FYY FAAN så ni Ockelbobor är OTREVLIGA!!"

Då började jag skratta. "NU har du då skitigt i det blå skåpet...du förstår väl att du inte kan ringa mig igen?" 

Det var väldigt lätt att avstå. Jag försökte sätta mig in i samma situation. DESSUTOM, ska jag få framgång, ska det nog bero på att jag gör bra musik. Pratar om MIG i en tv-soffa, inte om någon ANNAN. Enkelt.

Där fick jag lite antiKAOSträning.