Dödskallar är inte bara hårdrock.

Jag har valt bort en del ting. Kropp och sinne orkar inte riktigt. Tid för förändring.
Sex, drugs and rock 'n' roll. Nja, nästan...Kärlek, mineralvatten and what would I like to play today.

Dödskallar är inte bara hårdrock.
De är även symbol för pånyttfödelse.

Den värms ofta upp med alkohol och varvas ned med alkohol, på gig. Ska jag vara full varje gång jag spelar? Nej. Då bör jag se mig om efter en annan karriär. Andra människor får göra precis hur de vill, utan att jag lägger energi på det. Skulle inte förmana. Jag har ansvar över mitt liv, ni andra över era. Gör som ni vill, så gör jag som jag vill. Reagerar, gör jag. Det är något annat.


Plötsligt blir jag behandlad annorlunda. För att jag inte dricker. En del kan bli förbannade. "Mäh va'faan, ha'lu sluta drucki'? Va' fan ä'le för fel på dej då?!" Rädsla, kallar jag det. En del tycker att jag är tuff. För att jag kan stå emot. En del bryr sig inte ett skit. Tack för det. En del blir inspirerade och gör samma val som jag.
Jag ser med nyktra ögon, när jag går på krogen eller festen. Sablar så skrämmande första gången...lite tröttsamt också. Hörde samma mening ca 8 ggr, fick grymma komplimanger och skamliga förslag. Sådant har jag aldrig tänkt på tidigare. Så klart. Borde ha haft en låda skämsmössor med mig. Ingen till mig denna gång. Lite kul också, måste jag medge...
Skrämmande på grund av att jag inte visste hur jag skulle vara. Hur jag skulle göra. Är jag trevlig? Är jag social? Klarar jag tjatet om att jag inte dricker? En ny identitet, på något vis.

Alla val jag gör, görs helt och fullt med en oberusad hjärna. Spännande! Jag trivs med det. Det är andra som har svårare att trivas med det. Synd för dem, för jag är mycket trevligare nu.
PANG TJONG rasslar det till...och där står en drös människor framför mig, som jag aldrig har sett tidigare. Börjar om på noll. Varje dag.